En klassisk kulturyttring på väg ur tiden

2002 var läget ett annat. Då utsågs kokboken till ”årets julklapp” av Handelns Utredningsinstitut (HUI). Men nu är det andra tider.

Jag är bara en av dem som definitivt inte behöver ännu en bok som får mig att längta efter mera mat. Har en dryg hyllmeter redan, allt från klassikern ”Sju sorters kakor” (förstaupplaga 1945) via Nils-Emils gräddstinna rätter till nutidens Anna Bergenström. Fast det är långt ifrån alltid som folk med tydligt matkunnande står bakom – sist i raden är väl Carola, som i dagarna marknadsför sin egen kokbok i hopp om att de som gillar hennes sång också ska lockas av hennes jul- och nyårsmenyer.

      LÄS MER: Då är det dags att gå i pension

Sverige har länge varit kokbokens förlovade land, det har hetat att det kommit ut mer än en om dagen här. Och svensk matkultur i olika mediala tappningar har hyllats och fått internationella priser. Matintresset har definitivt ökat och spritt sig till nya grupper som tidigare hade svårt att hitta till och i köksregionen. På bokmässan i Göteborg har ett jättestort område år efter år reserverats för kokboksförfattarna, kockarna och kändiskrögarna, som dukat upp smakbitar men framför allt mängder av böcker.

Vi har anammat kulinariska traditioner från fjärran länder, vi har fyllts av beundran för vinnarna av titlar som ”Årets mästerkock” – segrar som ofelbart inte bara leder till stor ära utan också, spiksäkert, till publicering av en egen receptsamling. Tina Nordström, som med sitt ”jättegott” i början på 2000-talet hittade rakt in i tv-tittarnas kök, har ensam sålt över en miljon kokböcker!

      LÄS MER: På parkettplats blir intrycken överväldigande

Det är svårt att sätta fingret på exakt när trendbrottet inträffade. Men det är enkelt att ta reda på orsaken till att så mycket färre kokböcker trycks och köps: den stavas internet. För med några knapptryckningar på datorn får du snabbt en rad förslag på recept på den rätt du har lust att laga. Och även de gamla klassikerna finns där, signerade Tore Wretman, Hiram och Cajsa Warg.

På bokhandelns topplistor trängs inte de tjocka böckerna med mat från när och fjärran. Också kostråden har tappat sin dragningskraft. Däremot lockar frukt och grönt fortfarande hyfsat fast försäljningssiffrorna är behärskade.

Många förlag har satt en ära i att förse recepten med fantastiska stillbilder, foton som kan få fart på snålvattnet hos vem som helst. Men de böckerna är snarare att betrakta som ögongodis än som hjälpredor vid spisen.

      LÄS MER: Pappersreklam är slöseri med skog och pengar

Jag har bekanta som samlat kokböcker i åratal och i ett antal som får min egen hylla att nästan inte synas alls. Det händer att jag frågat hur ofta de där luntorna kommer fram på köksbänken, men vi vet hur det är med ”riktiga” samlare: det är viktigare att ha än att använda.

Ska då vi som äger de där böckerna som vi så sällan bläddrar i slänga våra exemplar på tippen? Nej. Vi använder dem ett tag till. Men räkna inte med att de kommer att gå i arv till nya generationer, även om mormors handskrivna recept för alltid har ett visst affektionsvärde och det har hävdats att just ”den” rätten med sina ”hemliga” ingredienser är unik för släkten … Lite sorgligt är det ändå. En klassisk kulturyttring på väg ur tiden!

Det är helt enkelt läge att hitta något annat än en kokbok att lägga under granen. Jag tycker inte att du ska satsa på 2016 års, av HUI utpekade, idealjulklapp heller. En opinionsundersökning har redan visat att 85 procent av svenska folket inte vill ha ett VR-headset för att avnjuta ”virtuell verklighet”.

Då äter vi hellre något gott från julbordet. Mat som lagats med eller, numera, utan kokbok.