Åsa Jinder om pandemin: ”Jag brukar inte hitta på egna regler”

Sveriges mesta riksspelman Åsa Jinder, 58, kallades underbarn när hon som 15-åring blev yngst att bära den titeln och har sedan dess tilldelats priser som Fredrik Åkerström-stipendiet, Grammis för bästa folkmusikproduktion och Stim-stipendiet. Som 16-åring debuterade hon med albumet ”Åsa Jinder spelar nyckelharpa” vilket föranleddes av en ren slump egentligen.

­ – Jag var med pappa och campade och träffade en pojke som jag lekte med, kallade honom Guldlock. Vi skulle på utflykt, pappa och jag, och när vi kom tillbaka till campingen var det ett stort pådrag och man draggade i vattnet. Man hittade en kropp, och jag minns att man la den i en plastsäck och jag såg att det var pojkens guldiga hår som stack fram.

Pappa tog mig därifrån, vi rev upp tältet, packade snabbt och åkte. Vi stannade till av en slump vid Delsbostämman och råkade träffa några människor som spelade nyckelharpa. Pappa blev fascinerad och började sedan en ABF-kurs i för att lära sig spela och jag lånade den köpta nyckelharpan i smyg. Jag blev snabbt bra, bättre än honom och på den vägen är det, berättar hon för News55.

När pandemin drabbade Sverige fick det förödande konsekvenser för musikern. Åsa fick avbryta sin livs största turné och ville ta reda på mer om vad ordet Pandemi innebar.

– Till skillnad från många andra googlade jag pandemi, jag gillar inte att killgissa och det stod att en sådan brukar pågå ca 2,5 år. Så jag tänkte att det är den tid jag har på mig att inte planera, inga stora planer smiddes framåt. Folk blev ju tokiga, pratade om att ”det skulle vända till påsk”, ingen anpassade sig. Det var spännande att se hur lite acceptans det fanns hos människor. Folk visste och tyckte så mycket.

Åsa stannade hemma och höll sig till de restriktioner som gavs. Hon rörde sig i princip bara mellan lägenheten, mataffären och sin studio som ligger nära varandra och har under pandemin kunnat hålla i gång sin verksamhet som samtalsterapeut och tagit emot kunder online.

Hon skrev texter till den musikal som ska sättas upp i Vasa, i Finland 2023 och förberedde sig på att bli mormor till dottern, tillika artisten Josefine (Little Jinder) förstfödda.

– Josefin blev gravid innan pandemin och jag hade inga problem att gå in isolering. När barnbarnet kom var jag väldigt försiktigt och ville inte sprida smitta. Jag brukar heller inte vara den som hittar på egna lagar, utan håller mig till det jag fick höra var rätt. Jag har haft mina onlineklienter och har skrivit alla sångtexterna till den kommande musikalen, det är inte klart än. Sedan har jag skrivit på min tredje bok, en roman.

Att bli mormor har också varit omtumlande och fantastisk och Åsa tillbringar mycket tid med barnbarnet Gio.

– Det är mer magi än sina egna barn, så svårt att beskriva och att hålla i ett barn som kommer från ens eget barn är fantastisk. Han är ju en del av mig och jag har jättestarka band till honom. Den lyckligaste tiden i mitt liv var när mina barn var små, de är ju födda tätt. Ibland hör jag att så många tycker det är tråkigt att stå och gunga i en park eller leka i en sandlåda men jag längtar till jag får göra det, få uppleva det igen.

Åsa skilde sig från Jonas Otter 2017 och lämnade det stora huset i Hälsingland och flyttade till Stockholm och här har hon skapat sig ett nytt liv. Idag har hon ingen kontakt med Jonas och trivs bra där hon är.

– Kärleken dör. Den somnar in. Det tar ett tag att upptäcka det förstås men jag lämnade min älskade hund och flyttade till vår övernattningslägenhet i Stockholm. Jag är ingen ensamvarg egentligen, skulle hellre leva tillsammans med någon men lever ett väldigt härligt  liv och är inte intresserad av att vara kvar i det gamla.

Åsa har inte haft fokus på att träffa någon utan byggt upp ett liv, tagit hand om sig själv, haft sina klienter, sin musik och sitt skrivande och trivs, även om det fattas något.

­ – Jag är inte gjord för att leva ensam. Det är en stor bit som fattas.