Det fanns en tid då Stockholms tunnelbana liknades vid världens längsta konstutställning. Det känns som om det var länge sedan.
Mest läst i kategorin
Det senaste påfundet att klistra rasistiska banderoller i Östermalmstorgs tunnelbanestation signerade Sverigedemokraterna är på många sätt bara en fortsättning på en total nedmontering av de offentliga rum som stationerna utgör. Siri Derkert måtte gråta i sin himmel.
150 konstnärer har lagt ner mycket tankeverksamhet och estetiskt kunnande i drygt 90 av Stockholms fler än 100 tunnelbanestationer. Uppskattade konstnärer som Karl-Olov Björk, Anders Åberg, Helga Henchen och många fler har försökt att skapa något extra för oss vanliga resenärer.
Flera stationer fick konst på väggarna redan när de byggdes. På Östermalmstorg som skapades på 1960-talet fick konstnären Siri Derkert uppdraget och på temat freds- och kvinnokamp skapade hon en av de mer spännande och mest kända utställningarna.
Men ganska snart skulle hon få konkurrens på väggarna av photoshoppade egendomliga anorektiska damer i jätteformat som gjorde reklam för allt från underkläder till bilar. För oss som lite trötta, nyvakna och gråa skulle iväg till jobbet tidiga morgnar och var tvungna att titta på alla dessa färgglada leende monsterkvinnor blev det ganska tröttsamt. En och annan stilig herre log också mot oss men även dessa män såg overkliga ut i sin blanka yta.
Vi resenärer borrade ner huvudena och ägnade oss åt våra telefoner istället.
Och för några år sedan släpptes de politiska partierna fria att göra reklam för sina partier på tunnelbanestationerna.
Vi resenärer slutade att lyfta blicken och kröp ännu längre in i iphone-världen.
Risken att möta en bikiniklädd donna på två meter eller politiska tokigheteter var alltför stor för att vi skulle våga ta chansen att upptäcka konsten på väggarna.
Och nu är det alltså Sverigedemokraternas tur. Och det är just på Östermalmstorg som nu SD, 50 år efter det att Siri Derkert skapade sin konst, har gjort en “totalinstallation” över både tak och väggar. Påträngande och omöjlig att undvika.
Vad säger alla konstnärer om detta? Finns det någon som bryr sig längre?
Jag tror att jag stannar på landet bland rosor och jasminer.