Cay Bond är trendanalytikern och modekulturkännaren som aldrig skulle klä sig i likadana plagg som sin väninna vilket är brist på fantasi och kunskap, menar hon. I intervjun berättar hon också varför hon tycker att mode är ett missförstått begrepp i Sverige.
Cay Bond: “Därför skulle jag aldrig klä mig likadant som min väninna”
Mest läst i kategorin
News55:s krönikör Cay Bond har många strängar på sin lyra. Hon är journalist, trendanalytiker och författare och har kurerat flera utställningar. En och annan läsare minns henne från sin frekventa medverkan i TV4 Nyhetsmorgon.
När News55 ringer upp håller hon på med en research för en kommande presentation av de mode och kulturströmningar som nu pågår.
Cay Bond kom in i modebranschen under tiden hon utbildade sig till tolk. Hon fick extrauppdrag som mannekäng i de stora modehusen och blev imponerad av arbetet bakom haute couture. Hon upptäckt snart att hon hellre ville skriva om mode än att utföra själva hantverket. Efter studierna i Paris fick hon jobb i Stockholm på Bonniers där hon fick rapportera från modevisningarna i Paris.
Senare kom hon att bli headhuntad till trendbyrån Promostyl och blev deras agent i Skandinavien under 30 år i sitt egna företag, som var inriktad på att förmedla de internationella mode och designscenenerna från och till Skandinavien, något som ledde till att hon för några år sedan fick mottaga den franska medaljen Officier de l´Ordre de Mérite.
När man pratar om mode och trender så är hon noga med att framhålla att trend inte är det som är aktuellt utan det som komma skall.
På franska används snarare “tendenser” än trend. Trenden som vi är inne i nu handlar miljö och klimat:
Vi gjorde den första katalogen om förändringar i miljö och hur det påverkar textilindustrin, redan 1989. De senaste tio åren så har man pratat om kommersiell sustainability, men det blir jag lite upprörd över, för när började man göra produkter som inte är hållbara? Det är helt absurt. Det är massproduktion man pratar om och det är det onda i det hela. Massproduktion påverkar både stilen och produktionen.
Hur går miljötrenden ihop med det kortlivade modet?
– Det är här begreppet Mode missförstås. Det är bara kortlivat om man talar om försäljningen av massproducerade kläder, kommersiellt måste de ju avyttras på det snabbast möjliga sättet. Normalt betyder Mode ett uttryck i tiden som är föränderligt. Men det är också fritt fram att välja klassiker som modekläder. I Sverige har vi ingen modekultur eftersom vi anammade den amerikanska köp-slit-och-släng konsumtionen på 1960-talet. Vår marknad blev översköljd av massproduktion från andra länder som tog död på den inhemska tillverkningen.
Är Frankrike förebilden i alla aspekter för dig?
– Ja, då det var där som modekulturen började helt enkelt, med haute couture, sent 1800-tal. Italien blev också stort och USA hakade på senare, främst under tidig filmera. Storbritannien i modehistorien är inte att förglömma. Idag utmärker de sig genom att utbilda de bästa.
Är det konkurrens mellan länderna inom mode?
– Egentligen inte men Frankrike tar gärna åt sig äran. För att gå vidare måste man ha de perfekta kreatören och de skickligaste hantverkarna som behärskar modehistoria och respekterar den. Ett exempel på det är modehuset Chanel. Karl Lagerfeld förvaltade och utvecklade Coco Chanels tankar in i modern tid med respekt.
Vad inspireras du själv av?
– Jag blir inspirerad när jag är i Frankrike. Jag gillar den franska kvinnans sätt att klä sig personligt, tidlöst och hållbart och det behöver inte nödvändigtvis vara ett visst märkte: En fransyska skulle aldrig klä sig i samma plagg som sin väninna. Det är fantasilöst och okunnigt!
Hur ser du på uttrycket “Detta ska du ha på dig i vår/sommar/höst/vinter?
– Det är medias försäljningsknep, det säljer lösnummer! Man får klä sig hur man vill i den stil man gillar. Yngre klär sig gärna enligt unga människors koder och tillhörighet. Idag gillar många vintage och letar efter märkeskläder ända tillbaka till 1960-talet, som “Gul och blå” till exempel. Det tycker många ungdomar är jättehäftigt.
Vi har köpt färre kläder och skor under pandemin, hur ser du på det?
– Handeln har varit beroende av en viss typ av storköps butiker för att kunna sälja allt massproducerat mode. Jag har länge proklamerat hur viktig butiken i sig kommer att bli, arkitekturen, inredningen, profilen, hur man skyltar osv. Det har saknats attraktionsförmåga hos många butiker som kanske känt sig överkörda av de stora kedjorna. Men nu när man inte kan vänta sig att framtiden ska innehålla det man är van vid, ser jag redan förändringen; man satsar på profilerade och mer spännande lokaler och modigare modeprofil. Som handlare måste man vara med och skapa förändring och attraktion, säger hon och fortsätter:
Stockholm, Göteborg och Malmö skulle kunna ha egna modeidentiteter. Göteborgs drivkraft till exempel kommer ju från Borås och Knallbygden som länge hade egen tillverkning. Gräver man så finns det en inställning där till det småskaliga som inte finns på samma sätt i Stockholm. Det borde man utnyttja. Jag tror på mindre butiker med mer spännande sortiment. Man ska tro på sig själv och inte göra som grannen.
Hur är du som modekonsument?
– Jag är nog svår eftersom jag vet vad jag vill ha och hur det skall sitta och ställer höga krav (skratt). Jag handlar mest i Frankrike eftersom mångfalden är mycket större där. Genom åren har jag också blivit svag för London, New York och Kalifornien som har en skön avslappnad klädstil.
Det är enormt mycket roligare att handla på mina arbetsresor än hemma i Sverige och det är också en kritik jag vill framföra. Men det har ändå blivit lite bättre här hemma.Jag har flera favoriter på Söder exempelvis.
Har du märkt av ålderism i din bransch?
– Absolut, mest i TV branschen där jag tog avstånd från TV4. Efter att i flera år rest runt jobbat med proffsiga fotografer och redigerare i ett regimskifte drogs resurserna in i ett regimskifte och man satsade på okunnigt ungt folk som gjorde vad som helst för att bli kända.
– Jag som rapporterat det bästa åt dem så länge gillade inte deras tillvägagångssätt när de på ett ganska fult sätt fick mig att inse att jag inte hade där att göra. Jag började ju med att göra programmet Modemaffian i begynnelsen av TV4, samtidigt som Andres Lokko gjorde TEMPO. Efter det blev det Nyhetsmorgon i många år, säger hon och fortsätter:
– Men det är intressant för i och med pandemin så har man fått ta mer hänsyn till en äldre publik, ve och fasa! Äldre har ju varit med om mer, och är de som behövs för att man ska veta hur man ska gå vidare i samhället.
Kunde du göra något åt det?
– Jag skrev ett långt brev, om att det är jättesynd att man tar bort kvalitet, men fick bara ett kort svar av chefen att “det är synd att du ska känna så”. Det blev jag ganska besviken på. Kvinnor över 50 ses inte som lika attraktiva som de som är i 30-årsåldern, men gud bevare mig om alla vore 30 år.
Hur har synen på äldre förändrats?
– Kanske något i och med Metoo rörelsen lustigt nog. Men vi är ändå inte så nyfikna på andra människor här hemma, och framförallt inte äldre. Vi har inte traditionen att prata om livet på det sättet som man till exempel gör i England Frankrike, USA osv . Nästan i hela världen umgås man över åldrarna, men här umgås man inte över åldersgränserna på samma sätt som utomlands. T.o m så nära som i Köpenhamn är det annorlunda!
Vad ser du fram emot just nu?
–Att sammanställa och presentera min aktuella trendanalys men också att
Vogue ska få en digital upplaga. Det ska bli väldigt intressant att se hur distinkt den blir. Jag ser den som en viktig möjlighet att skapa intresse för Skandinaviskt mode och design. Det digitala har ju gjort att man når ut runt om i världen.
Ekonomireporter på News55 med särskilt fokus på målgruppen 55+
Ekonomireporter på News55 med särskilt fokus på målgruppen 55+