Håkan Matson: Här är biltillverkaren som borde skämmas

Eric Li, som tidigare hette Li Shufu, är huvudägare ägare i Geely och Volvo Cars och dessutom storägare i AB Volvo och Daimler. Han har på kort tid byggt upp ett imponerande bilimperium.

Men han är också en av de allt färre företagsledare som fortsätter sin verksamhet i de länder som nu befinner sig i krig.

Enligt en sammanställning i New York Times häromdagen har 672 företag på något sätt reagerat på kriget genom att ändra sin verksamhet i Ryssland.

Runt 500 har antingen lämnat landet eller stoppat sin verksamhet, medan ytterligare ett antal antingen skalat ned eller stoppat sina investeringar.

Tidningen har identifierat 162 företag som fortsätter som förr.

Bilindustrin var snabb att reagera – och Volvo Cars var allra snabbast. Redan fyra dagar efter den ryska invasionen stoppade bolaget försäljningen i Ryssland, en marknad som förvisso inte tillhört en av de största, med 9 000 bilar sålda ifjol.

Men sedan har biltillverkare efter biltillverkare följt efter.

Många har inte bara slutat sälja bilar, utan också stoppat produktionen i Ryssland: Volkswagen, Toyota, Nissan, Hyundai, Mercedes, BMW, Ford och Mazda.

Även Renault, som äger 69 procent av den ryska biltillverkaren Avtovaz och som är hårt knuten till ryska staten och Putin, tvingades efter ett par dagars velande stänga sin verksamhet – med 45 000 anställda.

Stellantis, med 14 bilmärken, har också slutat sälja bilar i Ryssland.

Men inte Geely.

Det kinesiska bolaget fortsätter sin export av bilar som till stora delar bygger på teknik som delas med Volvos bilar och som har utvecklats i Göteborg. Designen av Geelys bilar görs dessutom till helt övervägande del i Göteborg.

Geely Auto har också tillverkning av fordon i Putins lydnation Belarus, i samarbetet med det statliga bolaget Belaz.

Man kan förvisso förstå att Eric Li sitter i en knivig situation. Han har byggt upp sitt väldiga fordonsimperium med stöd från den politiska ledningen i Kina – och högst sannolikt direkt från den högste ledaren Xi Jinping.  Denne gjorde trots allt politisk karriär i Zhejiang-provinsen i början av 2000-talet, där samtidigt startade sin biltillverkning.

Man kan förstå hans agerande, men givetvis aldrig försvara det.

Saken visar hur svårt det kan bli med lojaliteter när de en dag ställs på sin spets.

Ända sedan kriget startade har Kina försökt äta kakan och ha den kvar, genom att inte fördöma Putins illdåd, men samtidigt skicka en slant till Ukraina.

Kina vill behålla den vänskapliga relationen med Putin, men samtidigt bygga upp bättre relationer med väst.

Det är en i längden omöjlig balansgång.

Naturligtvis handlar det om pengar: Ryssland är Kinas största exportmarknad. Bara i januari och februari sålde Kina varor för närmare 13 miljarder dollar till ryska kunder.

Mest datorer, skor, leksaker – och bilar, många av märket Geely.

Den stora frågan för Volvo Cars och för oss i Sverige är hur mycket Geelys agerande stänker över på Volvo. Volvo och Geely utvecklar fortfarande bilar tillsammans och äger dessutom märkena Polestar och Lynk&Co tillsammans, liksom motorbolaget Aurobay i Skövde.

Volvos varumärke kan utan tvekan hamna i gungning när det blir uppenbart för bilköpare runt om i världen att pengarna de betalar för en bil i förlängningen hamnar i ett bolag som hårdnackat vägrar att bryta banden med Ryssland, alldeles särskilt som resten av världen i allt högre utsträckning gör det.

Jag tror att riskerna för Volvo är betydande.

Det finns också sådana tecken.

Artikeln i New York Times, som visade hur företagen agerar efter krigsutbrottet, avslutas så här:

”Ändå vägrar många västerländska företag att lämna ett land vars soldater uppenbarligen avrättar civila i Ukraina. Lyckligtvis kan amerikaner som mår illa av företagens likgiltighet inför blodsutgjutelsen göra sina röster hörda: om företagen inte bojkottar Ryssland, bojkotta företagen.”

Som sagt: man har alltid ett val – både som kund och biltillverkare.

Eller hur, Eric Li?

.