Så har det hänt igen. Björn Ulvaeus, plastkortens riddare, har åter vaknat upp och avgett sin sedvanliga hyllning till det kontantlösa samhället. Denna gång i en debattartikel i Expressen: Hur ska en tjuv kunna få avsättning för sin stulna guldklocka om det inte finns kontanter? frågar Björn Ulvaeus sig. Inte ens hälaren kommer att vara intresserad längre, tror han. Björn frågar sig också om det inte finns någon i tidningarnas skarptänkta läsekrets som kan peta hål på hans resonemang. Och självklart bistår jag med hjälp! Hans inlägg är nämligen naivt.
Mest läst i kategorin
Så här lyder mitt svar till Björn från Björn:
Bästa Björn. Vad tjatigt att du tar upp debatten om kontanternas tillkortakommanden igen. Att du, som i grunden är en intelligent person, snurrar in dig i sådana märkliga resonemang kan i förstone verka förvirrande, men blir logiskt när man vet att ditt Abbamuseum sponsras av kontantlöshetens huvudlobbyist, Mastercard.
Men för att komma till saken. Din tes är vad jag förstår att brottsligheten skulle försvinna i ett kontantlöst samhälle. Jag är tämligen säker på att inte ens du själv tror på vad du skriver. Du vet lika väl som alla andra att brottslingar är kreativare än så, och när kontanter försvinner tar sig kriminaliteten bara andra uttryck. När internetbetalningarna blir fler banar det exempelvis vägen för ett ökat antal kortbedrägerier.
Hur en tjuv ska kunna få avsättning för den stulna guldklockan i en värld utan kontanter är ditt bärande argument som du så ofta återkommer till. För mig är svaret enkelt. Han kommer förmodligen helt enkelt att byta bort den mot något annat åtråvärt på en bytesmarknad. Så länge klockan har ett värde för någon annan kommer det inte att vara några problem med den saken. Följden blir troligtvis att det så småningom uppstår parallellsamhällen där byteshandel och kanske andra lokala valutor kommer att vara bärande komponenter, och där brottsligheten knappast blir lättare att bekämpa än i ett samhälle med kontanter.
Jag vill poängtera att jag och Kontantupproret inte är emot ny teknik och nya smidiga betalmedel. Det vi är emot är det sätt på vilket Mastercard och storbankerna, med benäget bistånd av sådana som dig, Björn, på ett manipulativt sätt ställer stora grupper vid sidan av utvecklingen med förespeglingen att ni gör det med ett gott syfte. Inte minst gäller detta äldre personer, många boende i glesare befolkade områden utan internet och affärsidkare som måste ta emot kontanter. För att inte tala om alla idrottsklubbar som inte utan heroiska insatser blir av med kontanter från knatteturneringar. Här är det gömställen, modell mikrovågsugn som gäller!
Jag vill också påminna om den naivitet med vilken vi rusar in i ett helt digitalt samhälle och utan eftertanke är beredda att skrota robusta alternativ som kan vara omistliga vid en krissituation. Jag ställer därför en motfråga till dig som jag är nyfiken på om du har ett bra svar på:
Varför skulle någon, till exempel Putin, bemöda sig om att invadera Gotland om det kan räcka med att han använder tekniskt kunnande för att slå ut vårt betalningssystem?