Sveriges största PR-geni har gått ur tiden

Det är nu nästan på dagen sju år sedan Uppdrag Granskning dundrade ut avslöjandet: ”Ingvar Kamprad gömmer IKEA-miljarder i skatteparadis”.

Det var den grävande reportern som fick avhyvlingen ovan, efter att ha jagat Kamprad på en parkeringsplats efter en julfest för personalen.

Efter avslöjandet erkände Uppdrag Gransknings nestor Janne Josefsson i ungefär följande ordalag: ”Jag har aldrig varit med om maken till folkstorm kring något av våra reportage”.

Och det var fakta. Svenska folket stod liksom upp som en man/kvinna och röt: ”Rör inte våran Kamprad”.

Hela denna gråa söndag den 28 januari 2018 är förstanyheten i alla medier: Ingvar Kamprad är död. Tidningslegendaren Bertil Torekull, som skrev boken ”Historien om IKEA”, berättar om honom i PI. Om hans geni, men också om hans dragning åt alkoholism som gjorde att han tog långa vita perioder. Om hans enorma ambitionsnivå som entreprenör, men hur han samtidigt gick sjaskigt klädd och drev sin fru till vanvett.

Torekull beskrev på sitt underhållande och intelligenta sätt en hel människa, en sammansatt person.

      LÄS MER: När medias tungviktare hamnar i folkdomstolens giljotiner

Hur många får leva tills de är 91 och vara så otroligt närvarande och påverkande – faktiskt möblera och möblera om en hel värld ända till slutet?

Madonna, som skulle kunna köpa 100 inredningsarkitekter och välja vilken exklusiv möbelleverantör som helst, valde IKEA.

När vi skulle beställa möbler till huset i Frankrike måste mejlkonversationen ske på franska. Men inleddes från IKEA i Toulon med ett ”Hej”, som förklarades med ”Det är svenska och betyder bonjour”.

En del av Kamprads storhet är ju att hans IKEA är en sådan kulturbärare för Sverige i världen. På IKEA världen över serveras köttbullar med lingon, man kan köpa knäckebröd och snaps, de flesta möbler har svenska namn.

Nästan alla riktigt stora svenska personligheter, som fyller oss med glädje för deras framgångar, har ju lyckats internationellt. Ingemar Bergman, Greta Garbo, Ingrid Bergman, Dag Hammarskjöld, Björn Borg, Ingemar Stenmark, Astrid Lindgren…

Jag har i medieseminarier ofta hävdat att Ingvar Kamprad är ett PR-geni som ensam är större än alla oss PR-konsulter i branschen sammantaget.

Det bygger jag på att hans personliga varumärke hela hans långa liv har hållit över tid och bara blivit starkare. Det har varit historieberättandet om hur han startade IKEA som 17-åring och blivit en av världens rikaste män, men också om hur han som smålänning hållit hårt i plånboken med brickluncher och reaplagg. Inga utsvävningar. Och om hans dyslexi som många kan känna igen sig i.

Kamprad har i intervjuer sagt:

”Jag har en himla massa handikapp, jag har utomordentliga stora läs- och skrivsvårigheter, jag tror att jag har dåligt, lågt IQ-värde. Jag fattar långsamt helt enkelt, är lite smådum kan du säga när det gäller att fatta.”

Ett sådant uttalande tar ju död på alla möjligheter att angripa honom utifrån Jantelagen och är i sig genialt. Jämför med Zlatan, som trots enorma framgångar ändå har många kritiker som tycker han är för kaxig och självgod.

      LÄS MER: Aftonbladet, skandalen och dubbelmoralen

En viktig grund för mediala kriser är ju att man inte lever som man lär, eller inte är den man utger sig för att vara. Det har vi inte minst sett i #metoo-rörelsen. Det började med en så kallat progressiv filmproducent i Hollywood som visade sig vara den värsta sortens sexist. I Sverige hade vi en gång ”Kapten Klänning”, som skulle göra poliskåren mer jämställd men som fälldes för sina kvinnoövergrepp.

I USA finns ett uttryck – “wysiwyg” (“what you see is what you get”). Jag har aldrig träffat Kamprad, men är ändå övertygad om att han var just detta, en äkta person som inte spelar upp sig som någonting han inte är.

Där ligger styrkan och det har ”vaccinerat” honom från kriser där journalister velat fälla honom just för att han var ett så attraktivt byte. En så kallad 12-taggare.

Det handlade inte bara om stiftelsen med alla miljarder, utan om när IKEA:s katalog 2012 retuscherade bort alla kvinnor för att passa Saudis medeltidsvärderingar, eller ett upprört reportage om Kamprads alla fastigheter, som skulle avslöja vilket lyxliv han levde i det fördolda.

Ingenting bet och Ingvar Kamprad fick dö med det höga omdömet och respekten från svenska folket oanfrätt.

Det är inget dåligt eftermäle efter 91 års liv.

Vila i frid, Ingvar Kamprad!