Ynkligt Akademien

Men är frågorna färre nu än tidigare – knappast. Det är nästan svårt att veta var man ska börja efter att ha bevittnat detta spektakel som utspelat sig för öppen ridå den senaste tiden. Kungen ser tydligen över stadgarna. Jaha!

Menar de på allvar att resten av gänget kan sitta kvar? Hela upplägget måste naturligtvis ses över. Är det som hänt inte tydligt nog?

En nomenklatura som precis som i vilken diktatur som helst har försett sig själva med förmåner – och delat ut pengar, priser och lägenheter både till sig själv, anhöriga och bekanta – har inget att göra i ett modernt, demokratiskt samhälle.

Vanskötseln har av allt att döma pågått i decennier. Det livstida medlemskapet har skapat en sjuk organisation som det kommer ta lång tid att rehabilitera. Och prognosen är oviss, måste jag tyvärr meddela.

Behöver ledamöterna verkligen, bland mycket annat, 200 000 kronor per år i resebidrag för att utse Nobelpristagaren i litteratur? Det borde vara ett hedersuppdrag som varje tillfrågad individ gladeligen tog sig an med lust och glädje utan att kräva en mängd förmåner.

Nu lämnar professorn och författaren Sara Danius Svenska Akademien. Hon, som för några år sen blev den första kvinnan någonsin att utses till så kallad ”ständig sekreterare”. Författaren Katarina Frostenson går också. Tydligen för att rädda Akademien. Men de andra sitter kvar. Ingen där verkar vilja dra sitt strå till stacken för att rädda det som räddas kan. Hellre gå under med skeppet.

Att det är en egendomlig institution med ett osunt klimat har vi alla förstått vid det här laget– hela världen faktiskt. Ledamöterna tyckte inte ens att de behövde polisanmäla misstänkta oegentligheter trots att en advokatutredning rekommenderar det. Av allt att döma kan Akademien under många år ha betalat ut pengar till en verksamhet som kan ha brutit mot både skatte-, bokförings- och utskänkningsregler. De verkar tro att de står över svensk lag, att de är orörbara.

Sture Allén som var ständig sekreterare när misstänkta sexuella övergrepp och trakasserier avslöjades av media för först gången redan för länge sen sitter kvar. Liksom Horace Engdahl och Peter Englund som passerat bordet som ständiga sekreterare efter det.

Det är ynkligt att inte alla ställer sina platser till förfogande. Att de inte ser sin egen skuld i hela den här soppan gör det än mer tragiskt. Varför klamrar de sig fast vid sina stolar? Det är inte deras mänskliga rättighet att inneha stol x i börshuset. Men makten och pengarna –  är så klart svårt att avstå.

Bob Dylan kom inte för att hämta sitt litteraturpris. Frågan är vem som överhuvudtaget kommer vilja ha det framöver?

LÄS MER: Ebba Britt Brattström: “Starka ekonomiska skäl att vara kvar i akademien”
LÄS MER: Frostenson-Arnault kan ha gjort miljonvinst på klubben

LÄS ÄVEN: