Suzanne Axell: Här är det viktigaste att plocka fram i påsk

Nu kommer den glada påsken! En högtid fylld av färger och fina traditioner. Kommer ihåg de jättesöta små påskkärringarna som dök upp då och då genom åren, här och där, och ville ha lite godis. Jag blev glad varje gång. Varje år.

Jag känner en pappa, Claes, som efter skilsmässan ville göra något fint för sina två söner. När hemmavärlden slets itu, och de två vuxna gick varsin väg, kände han att det var viktigare än någonsin att göra något kul av traditionerna för sina pojkar.

Claes började gömma ägg, någonstans i lägenheten och de två små överförtjusta grabbarna fick leta reda på var påskhönan och tuppen hade värpt sina ägg på påskafton.

Det här växte sig starkt, blev något roligt som alla såg fram emot, och idag mer än 25 år senare, kommer de här unga männen fortfarande hem till sin pappa och letar efter ett godisägg på påsken. De skrattas mycket, man har kul ihop och man talar om minnena man har. Minnen som finns, just för att man gjorde något-tillsammans. Bara för att någon gjorde något fint av en tradition. Minnen som förenar oss människor och som värmer inne i bröstet när det blåser kallt i livet.

Själv kommer jag ihåg lyckan den gången jag och mina två systrar fick varsin rolig påskhöna med ”vickande” huvud av mormor och morfar. En färgglad sak med skallen på en liten spiral. Inne i den lilla fågelkroppen låg lite specialgjord choklad. Vi hade aldrig förut sett något så fint! Vi älskade ihjäl de där små figurerna och hade dem länge. Sen kom de i någon låda där man sparar sånt som är för känslomässigt för att slänga. Men döm av min förvåning när exakt likadana påskfigurer dök upp på en antikmässa här i Stockholm till skyhöga priser, för några år sen. Kanske borde jag och syrrorna varit mer rädda om mormor och morfars fina gåvor…

Nu plockar jag nedfallet friskt björkris på tomten och sätter i en vas. Hänger upp mina olika ägg i riset. Tänker på när vi blåste ur dem och målade i glada färger tillsammans. Tar fram påskduken med kycklingar på som jag köpte av en vänlig dam i Arboga som hade en vacker antikaffär. Nostalgiskt? Javisst, men behöver vi inte det ibland? Att ”stanna världen en stund” som GES sjunger, speciellt för vår egen del. Sätter mig och sänder lite påskkort till en del riktigt gamla jag känner, som blir så glada över den lilla ansträngningen från min sida. Ibland är det lätt att göra någon annan glad.

Så – en riktigt Glad Påsk till dig, många fina ägg från frigående och lyckliga hönor, mycket sol och många fina nya minnen!