Världens sämsta grillkock

Hade förberett en lysande middag. Tre fina förrättskanapéer: hemgjord skagen, dansk currysill och inlagd sill med rå äggula.

Till varmrätten: en vass, vitöksstark tzatziki, råstekt mandelpotatis med brynta, nyplockade kantareller (två timmars jobb för lika många liter svamp…), smakrika ingelstorpstomater och härlig ruccolasallad.

Och så hade jag köpt de ljuvligaste griskotletter med fin marmorering och rejäl fettkappa från den lokala gårdsbutiken. Samt öppnat amaronevinet.

Vilken fest det skulle bli!

Allt var under total kontroll när pricken skulle sättas över i. Kotletterna skulle grillas varsamt över fin glöd. Jag la på dem, oljade och kryddade, och gick in för att kolla tillbehören.

Kom ut efter tre minuter. Halvmeterhöga lågor slog upp från grillen. Kotletterna brann som Eldkvarn. Jag kastade mig över dem med en stekspade och försökte vända de redan förkolnade fläskbitarna. Brände fingrarna.

Det blev kremerad gris med – i och för sig läckra – tillbehör. Ingen hit kan jag lova.

I alla möjliga kåserier, även i den här spalten, har jag skojat med kompisen Ove, som somnade vid grillen en midsommarafton och lämnade efter sig små kolbitar i stället för välgrillad karré.

Nu säger jag bara: kom igen, Ove! Allt är förlåtet! Du är bara näst sämst på att grilla!

Och hörni, kolla på Blocket i morron. Där kommer det att säljas en nästan ny grill. Billigt.