Den här gången tänkte jag inte peka på alla andra. Till exempel, Folkhälsomyndighetens Johan Carlsson som gjorde oss äldre till en riskgrupp utan undantag, och när hemisolernigen skulle brytas föreslog att vi kunde ses på picknick och spela krocket. Eller ordföranden i Centerns ungdomsförbund, Réka Tolnai, med påhittade trötta Britt-Marie, 45, som påstods stå i vägen för alla unga.
Mest läst i kategorin
Jag skulle kunna fortsätta uppräkningen av offentligt uttalade fördomar. Alltså, peka vidare och ge ålderismen en lång rad offentliga ansikten. Men jag nynnar istället på en låt från det upproriska 70-talet, ett spår från vinylplattan ”Befrielsen är nära”. Det handlade om kvinnokampen, som sedan blev ett mer städat politiskt ord – jämställdhet. Sjunger tystlåtet stroferna:
Men kan vi? Vill vi? Törs vi?
Bra frågor till alla oss äldre som ofta artigt lagt band på vår ilska och låtit fördomarna om oss dugga tätt. Carlsson är ju inte den enda som tror att vi bara spelar krocket. Fördomarna är som hissmusik, ett bakgrundsskval som hörs lite överallt. Vi är sköra, vi hänger inte med, vi gillar inte förändringar, vi är långsamma och hela vägen till plats i korgen, som så klart är en rollator.
Det är klart att ansvaret vilar tungt på makthavare som politiker, generaldirektörer, vd:ar eller andra som fattar beslut som påverkar oss alla. De däruppe blir stilbildare genom sina göranden och låtanden. Fördomar får extra kraft när det finns makt bakom orden. Därför krävs det nya attityder på toppen. Trappor ska ju som bekant städas uppifrån.
Med allt detta sagt om andras ansvar så vill jag i alla fall adressera vårt eget ansvar. Nu sjunger jag högt och ljudligt:
Ja, vi kan! Vi vill! Vi törs!
Jag menar att vi äldre faktiskt också måste höja våra röster. Sjunga ut så det hörs.
Många slutar jobba före 65 för att de är utslitna, vilket kräver respekt och framförallt bra pensioner. Men, väldigt många vill fortsätta arbeta, vilket faktiskt förhindras av fördomarna. Det är därför vi behöver sjunga vår kampsång. När jag nyligen intervjuade flera äldre-kändisar, som kör i full fart så lämnar dessa samtal efter sig en stark känsla som sammanfattas så fint i de där stroferna. Samtalen gjordes på uppdrag av Skandia i samarbete med äldresajten News55 och visas bland annat på deras sajter.
Jag träffade tidningsdrottningen Amelia Adamo, som utstrålar energi och ständigt har nya saker på gång. Entreprenören Salvatore Grimaldi som nu förverkligar sin stora dröm om en ny och hypermodern cykelfabrik. Här finns också förre partiledaren Maud Olofsson. Hon berättar hur åren gjort henne mycket effektivare. Och fotbollskändisen Lars Lagerbäck med ett nytt uppdrag för isländsk fotboll. Bland mina möten finns också polischefen Carin Götblad som nyss slutat, men redan längtar efter ett nytt chefsjobb. Slutligen den äldste av dem alla, 81-årige krogkungen Leif Mannerström, som startat en blogg och kanske bygger en ny krog. Alla dessa nämnda förenas i att de kör i full fart framåt, och att de sjunger ut sin ilska över ålderismen.
De visar alla att de kan, de vill och de törs. Deras energi smittar, och jag önskar att denna kraft som spränger ålderismens alla fördomar sprider sig brett och högt. Hela vägen upp till de makthavare jag började berätta om.
Och som sagt – vi själva, alltså vi äldre, måste höja våra röster! Tystnad leder ingenstans.
Jan Scherman, diversearbetare i media och åldersaktivist, styrelseordförande i Novus.