Mammas Jansson var fenomenal - gör precis så här, och fuska inte:

Så mycket bedrövlig Janssons frestelse man har serverats genom åren. Rekordet var en brun sörja på ett julbord förra året, tack och lov har jag glömt namnet på krogen.

Några grundfel i janssonlagandet:

-Den blir för vattnig.

-Den är inte färdiggräddad.

-Den har gjorts med horrören “ansjoviskryddad sillfilé” i stället för riktig ansjovis.

-Man har inte använt vispgrädde.

-Potatisen är skuren på fel sätt, eller – ännu värre: riven (jodå, jag har sett sånt).

-Den smakar för mycket eller för lite eller ingenting.

Och dålig Jansson kan förstöra en hel midsommarbuffé.

Våra mammors Jansson var bäst, eller hur? Jag försöker göra exakt på det sättet. Och lyckas – faktiskt! – nästan jämt. Ta rygg, och fuska inte!

Ta medelstora, ovala potatisar av fast sort. Skala dem och dela dem på längden. Lägg snittsidan ner och skär varje potatis i två mm tjocka skivor på längden medan du håller ihop potatishalvan. Vrid den ett kvarts varv och skär tvärs över, fortfarande två mm tjockt. Du får perfekta små stavar. Bred ut dem på skärbrädan och låt dem torka, det tar bara några minuter.

Smöra en ugnsform. Varva potatisstrimlor med hackad gul lök och bitar av ansjovisfiléer. Jag tycker Grebbestads är oslagbara. Köpte ICA:s lite billigare en gång, och har också provat nån annan budgetvariant, det blev inte gott alls. En burk av den större modellen från Grebbestad (125 gram) brukar vara lagom till en Jansson för fyra-sex personer.

OBS: spara spadet!

Salta lätt mellan varven, dra också över lite vitpeppar.

Häll över vispgrädde (40%), inget annat duger. Häll så att grädden nästan når upp till översta potatislagret.

Häll över ansjovisspadet.

Täck med ett tunt lager ströbröd och avsluta med några smörklickar.

Grädda c:a 60 minuter i 175 grader tills färgen blivit vackert brun och potatisen precis färdig. En liten aning tuggmotstånd får gärna finnas.

Gör du exakt så här, blir din Jansson lika fin som mammas.

Glad midsommar!