Alla mår bra av ett och annat kalas

Nyligen var jag på en tillställning där allas vår Carl Jan Granqvist fick besöksnäringens pris för sitt mångåriga engagemang för den svenska gastronomin. I tacktalet citerade han sin mamma som alltid framhållit att det är kalasen som är livets mening. Tiden däremellan handlar i princip bara om att planera för nästa.

      LÄS MER: Därför kallar jag mig inte feminist

Jag är nästan beredd att hålla med henne. Att ställa till med kalas är att göra sina vänner glada. Det ger möjlighet att bjuda in människor du kanske inte känner så väl som du skulle vilja: grannar, arbetskamrater, medlemmarna i bokcirkeln, reparatörerna i bilverkstan.

Blanda friskt – framför allt över generationerna. Den som bjuder på kalas blir också bjuden till andra.

Så, varför ordnar då inte fler med kalas? Handlar det om rädsla för att misslyckas, om bekvämlighet, om brist på pengar, om en begränsad vänkrets? Allt detta är onödiga hinder, tycker jag.

      LÄS MER: Utan min hörselskada hade jag knappast blivit politiker

Med risk för att låta övermodig är jag rätt van att ordna med kalas. Så har det varit ända sedan jag flyttade hemifrån och det behöver inte bli så kostsamt som många kanske tror.

Under studieåren var det knytkalas som gällde – och det fungerar även nu.

De flesta tycker det är extra kul att ta med och bjuda på sin egen specialitet; må det så vara rotfruktsgratäng, hemgjord pepparrots-snaps eller maskrosvin, egen inlagd sill, pajer, eget valnötsbröd eller citronsorbet. Papptallrikar och plastglas fungerar också, huvudsaken är ju att man träffas – och har kalas.

      LÄS MER: Pigan var inte alltid den förtryckta kvinna som vi fått lära oss

Maken och jag kör nästan alltid med buffé i köket, oavsett om vi är fyra, 14 eller 40 personer (jo, det blir trångt). Men i matkön uppstår också samtal och om det dessutom byts det recept och alla känner sig delaktiga. Sedan får vännerna sitta lite överallt där det finns plats, ibland i hallen.

Att ha ett särskilt tema gör dessutom att kalaset får fart redan från start. Olika hattbonader, hippies, enbart gröna kläder, grisfest på Mallorca, 50-talstema, tipspromenad med olika frågor till drinken inom- eller utomhus – det mesta fungerar.

      LÄS MER: Inte förrän år 2062 får kvinnor och män lika pensioner

Vill du ha dans så studsar även den yngre generationen till gamla schlagers av Sven-Ingvars, Lill-Babs, Little Gerhard, Elvis och Bee Gees. Tro mig. Och vi 55-plussare blir nostalgiska och i sinnet 30 år yngre.

Men det finns, har vi lärt oss, några fällor att undvika och tips att ta efter:

– Ha inte runda bord för fler än fyra personer. Det är hopplöst att prata tvärs över.

– Duka även vid ändarna om du har rektangulära bord. Annars har vännerna längst ut ingen på sin andra sida att prata med. Energin läcker.

– Törs man – utan att bli hudflängd av moralister – bör man föreslå en inledande sup med snapssånger. Det ger färg på kinden även till de blyga.

– Garnera inte bara med blommor: använd sega råttor, karameller, kottar, grankvistar, tomater, purjolökar eller vad du känner för. Men inga höga ruskor, man ska kunna se varandra.

      LÄS MER: Varför skämt om vidriga saker man ska göra med kvinnor inte är roliga

– Vita lakan fungerar utmärkt som dukar.

– Undvik att bjuda dem du vet dricker för mycket eller grälsjuka personer. Heta diskussioner är något annat.

– Låt placeringen ske av en ”slump” genom sönderklippta foton, spelkort eller frågor som söker svar.

– Låt barnen – egna eller andras – hjälpa till. De kan tjäna en slant och inspireras dessutom själva att ordna kalas.

– Dra inte på musiken på högsta volym. Gästerna vill kunna prata också – inte få tinnitus.

– Avsluta med fiskdamm. Även mogna människor blir märkligt glada över en godispåse.

      FLER NYHETER: Mer för dig med livserfarenhet