Hopp om bot mot gula fläcken - här är en som borde få Nobelpris i medicin!

Foto: Kirsty Wigglesworth / AP

Det har mest varit elände i nyheterna den här hösten. Allt från döda barn i Medelhavet och enorma flyktingströmmar till riskakor som innehåller arsenik. Men så äntligen dök det upp en liten glad  nyhet mitt i misären. Engelska forskare hoppas och tror att de ska kunna bota patienter med gula fläcken genom behandling med stamceller. […]

Pia Erlandsson

Annons

Annons

Det har mest varit elände i nyheterna den här hösten. Allt från döda barn i Medelhavet och enorma flyktingströmmar till riskakor som innehåller arsenik. Men så äntligen dök det upp en liten glad  nyhet mitt i misären. Engelska forskare hoppas och tror att de ska kunna bota patienter med gula fläcken genom behandling med stamceller. Vilken ljusglimt i mörkret!

Tidigare har läkarna inte kunnat operera mot gula fläcken. Men nu har alltså, enligt tidningen The Guardian, en engelsk forskargrupp transplanterat stamceller från ett öga till en kvinnlig patient.

Hon är den första patienten i Storbritannien som gått igenom en sådan här operation. I december kommer läkarna att se om det varit lyckat eller inte. 10 patienter står i så fall på kö för att genomgå samma behandling.

Alla är vi rädda för olika saker. Jag är rädd för att bli blind. Jag tycker att det verkar förfärligt att inte kunna läsa en bok. Talböcker är nog bra. Men jag föredrar att läsa i min takt. Och det är sant att man inte blir helt blind av gula fläcken, särskilt om man får det bara på ena ögat, men jag tror inte att det är någon höjdare att behöva läsa böcker med förstoringsglas.

Gula fläcken kallas det område mitt i ögats näthinna där man ser som skarpast. När man blir äldre kan gula fläcken förändras, vilket kan leda till att man får svårt att se skarpt. Ju äldre man blir desto större är risken att få sjukdomen. Den är vanligast efter 65-årsåldern. Knappt var tionde person mellan 65 och 75 år får sjukdomen och var femte som är över 75 år. Sjukdomen är något vanligare bland kvinnor än män.

Det är alltså lika vanligt som demens.

De vanligaste symtomen på så kallade torra åldersförändringar är att man under lång tid får sämre synskärpa. Man behöver starkare ljus när man läser och bokstäver eller delar av bokstäver faller bort.

”Inte kan du sitta här i mörkret och läsa”, brukade min svärmor säga till mig. Jag förstod aldrig vad hon menade. Men nu tänder jag lampor i tid och otid. Och det händer på våra dammiddagar att vi diskuterar om vi ska tända mer lampor för att se maten bättre eller släcka så att vi slipper se våra rynkor och skavanker.

Professor Pete Coffey, som jobbar med stamceller för ögonen i England, säger i artikeln i The Guardian att han inte skulle hålla på med det här om han inte trodde på det och att operationen i framtiden inte bör ta längre tid än en vanlig gråstarrsoperation. Det vill säga,  mindre än en timme.

Måtte han ha rätt! I så fall vet jag vem jag tycker borde få Nobelpriset i medicin.

Pia Erlandsson
Kontakta mig
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons