Anja Pärson vann "Mästarnas mästare"

Han vann flest grenar och var en mästare på alla sätt och vis. Jag lyckades hålla mig kvar när det behövdes, säger hon diplomatiskt.

När Anja Pärson avslutade sin alpina skidkarriär 2012 hade hon 19 mästerskapsmedaljer inklusive 7 VM-guld. Från “Mästarnas mästare” blev hon genast uppvaktad men höll emot. Hon ville ha distans till skidkarriären innan hon tävlade i tv.

Till fjolårets omgång tackade hon äntligen ja men skadade vaden under ett träningspass inför tv-inspelningen och fick hoppa av. Vetskapen om att hon skulle tävla mot Nils van der Pohl – som också vann – hade triggat henne att träna hårt. I år gick det bättre.

Jag trivs med att röra på mig. Mitt mål är att vilken sport barnen än vill hålla på med ska min kropp klara det, säger hon.Tre veckor i höstas

Inspelningarna gjordes under tre veckor i höstas då deltagarna bara hade en dags hel vila. Vid finalduellen sent på kvällen ute på en mörk åker ville hon både vinna och försvinna.

Vi åkte till en mörk plats mitt i ingenstans där bara själva banan var upplyst. Känslan var lite konstig, jag tror att vi båda ville få det här gjort. Det var också en anspänning, vi var slitna efter en lång inspelning.

Utgången var oviss in i det sista; ingen av dem gav upp.

Man kör tills det är slut. Jag har väl någon förmåga att plocka fram det som behövs när det väl gäller. Det har jag funderat över – att jag även i en “Mästarnas mästare”-final lyckades tråckla mig igenom.Ventilera idrottsliv

En stor behållning av inspelningarna var att få ventilera sitt idrottsliv tillsammans med övriga deltagare, berättar hon.

Lika roligt som det var att återfå den här nerven, lika jobbigt var det att bli påmind om den del av ens liv där man gav allt. Det märktes tydligt i “Mästarna” att alla älskade att vinna i lag, men individuellt var vi mycket mer lågmälda när vi vann. Glädjen att vinna tillsammans var mycket större än att vinna själv.

Men är du inte lite glad över segerbucklan?

Absolut. Alla åkte dit för att vinna. Men det var roligare att vinna med Sebastian än att slå ut honom i en final.