Därför beundrar jag svenska pensionärer på Solkusten

Solkusten är ett annat land, sa, på engelska, den elegante spanske advokaten i Marbella och kastade en förnöjsam blick mot bergen och himlen. Malagaprovinsens himmel, en himmel så blå, så hög. En himmel som är en sydländsk kusin till det nordiska vårljuset. Tonvis med blanketter var nu korrekt ifyllda, min svenske man och jag var redo för spanskt personnummer. Utan det  ingen vinterträdgård under den spanska solen. Och jag behövde den så väl.

För tre år sen år sen drog doktor Gunnar M ett ömsint skämt: ”Det måste vara dina argentinska gener som inte längre tål svenska vintrar!”. Alla dessa elaka förkylningar. Tekniskt sett kylastma, men tänk om det var sant att mina argentinska gener med stigande ålder bokstavligen skrek sig tillbaka till värmen? Min sueco-make och jag blev tvungna att byta ut drömmen om stuga i skärgården mot vintrar i solen. Pengar för båda hade vi inte. Vi köpte en liten vindsvåning i småstaden Benalmadena på Spaniens solkust.

Suecomaken fick sin terrass mot berget med havsglimt, jag fick pendeltåget med havsutsikt till kulturstaden Malaga.

      LÄS MER: Allt fler svenska pensionärer flyr till värmen

Malaga är Spaniens femte stad med 600.000 invånare. För svenskar har Malaga varit ett hål i väggen vid Medelhavet, en plats där man landade med planet och snabbt skyndade i väg till solkustens stränder och hålligång.

Torremolinos, Fuengirola och Marbella, dessa fiskebyar som växte upp till semesterparadis har slagit rot i det kollektiva svenska undermedvetna. Men Malaga stad, Picassos födelsestad, bet sig aldrig fast i svenskarnas hjärtan. Stor upptäckarglädje väntar den svenske resenären idag när staden har vitaliserats och moderniserats. Malaga La Bella, kallas nu ”det nya Barcelona”. Här finns nästan allt som finns i Barcelona men i ett intimare format. Design, gastronomi, pulserande storstadsliv, hett nattliv, stränder och en ny hamn för kryssningsfartyg, ”Muelle 1” med en underbar kajpromenad med många läckra krogar och affärer.

      LÄS MER: Sex världsunika platser i Spanien du inte får missa

Malaga är ingen monumental stad med storslagen gatubild som Madrid men här vibrerar luften av fiestastämning på gator och torg.  Redan när jag går upp från Pendeltåget vid Centro Alameda en fredag vid lunchtid hörs händer som klappar till flamenco-toner, det är ingen show för turister men en familjs barnkalas på krogen.

Själv är jag imponerad av de små ekologiska tapasbarer som drivs av den yngre generationen på smågator i stadens centrum. Min favorit är Astrid, ”tapas sanas” (hälsosamma tapas). ”Vi äger inte ens en frityrpanna” stoltserar de på sin facebooksida, vilket är ett helgerån i staden där nationalrätten är ”fritura Malaguena” en blandning av allehanda friterade havsfrukter. Gott, men ingenting till vardags för magar 55+.

Bättre söka estetisk njutning i Malagas nya stolthet: konstens nya ”Golden Mile” i Spanien. Till skillnad från Marbellas gyllene kilometer, lyxområdet för de rika, är det som glittrar på Malagas golden mile inte pengar utan konst. Franska Pompidoumuseet och den ryska statens konstmuseum har öppnat sina första filialer utanför hemländerna just i Malaga, två storartade tillägg till alla andra museer som redan finns. Ritar man en karta över konstmuseerna i Malaga blir det en kvadratisk mil av konst.

      LÄS MER: Klotter är inte konst – och inget oskyldigt pojkstreck

Har du nu blivit svensk pensionär på solkusten? Är du inte lite för ung för pastoral-liv i solen? frågar ironiskt en bekant i Stockholm. Nej men tack ändå, vill jag svara. Jag beundrar svenska pensionärer på Solkusten, äldre som inte räds äventyret och vågar jaga drömmen om en kortare vinter.