Ursäkta – vi har tjuvstartat med julmaten

Han är en sån där som aldrig kommer för sent. Däremot gärna tvärtom.

Och redan i juli börjar han låta otålig:

“Vi måste boka julbordet snart!”

Men i år lyckades jag förhala bokningen ända till slutet av augusti. Och för all del, det gällde att pusslet skulle stämma för alla barn och barnbarn också.

Barn på julbord är ju förresten ett kapitel för sig. De små liven petar pliktskyldigast i ett par köttbullar och en prinskorv i otålig väntan på att få kasta sig över dessertbordets alla ljuvligheter.

Ett undantag i år var treåriga Thea, som frossade i lax av olika sorter. Jag trodde inte mina ögon.

Tidigare år har jag rankat Stockholmstraktens julbord – av dem jag provat – enligt följande:

1) Tyrol på Gröna Lund

2) Ångbåten Blidösund

3) Övriga.

I år begick vi premiären på värdshuset Ulla Winblad. Det var ok.

Plus för att det fanns både grisfötter och lutfisk, rätter som annars ser ut att föra en tynande tillvaro. Grisfoten var urbenad och hopkokt till en aladåb som serverades i små bitar.

Och lutfisken fick man, som på många ställen numera, beställa direkt från köket. Den kom in i form av en mikroskopisk fyrkant, storlek som en valnöt, med en jättepotatis samt bacon och ärter, nymodigheter om ni frågar mig, och en dryg matsked vitsås i separat kanna. Inte som hemma.

Bäst hos Ulla Winblad – förutom servicen, som funkade utmärkt – var revbensspjällen, som brukar kunna vara torra och trista, men som hos Ulla simmade i god buljong, lagom feta och möra.

Näst bäst var crème brûléen.

Åttaåriga Penny åt tre stycken och fick sålunda god valuta för de 240 kronor som hennes julbord kostade (30 kronor per levnadsår).

Mamma och pappa, som betalade notan, myste – och pappa, som fyller 82 i veckan, var dessutom glad över att inte även han måste betala per år.

Det var dyrt nog ändå, 895 spänn per vuxen. Och då finns det ändå ställen som tar upp till 1 500 kronor.

En familjevänlig detalj som förtjänar uppskattning var att alla barn fick färgpennor och papper efter maten, så att de äldre kunde frossa vidare i godan ro.

Efter ett så långt liv är det en del saker man lärt sig: till exempel att vara tacksam för att man får åtnjuta lyxen av att i juletid stå framför ett dignande matbord – men också att kunna sansa sig när man tar för sig.

Att bara ta pytteportioner av allt. Man ska tänka på matsvinnet.

Mer av Elfvings matblogg:

Så blir billiga köttet underbart mört. News55