Häromdagen berättade Ekot om att fler och fler skaffar sig privata sjukvårdsförsäkringar. Jag vet inte varför, men när jag hörde det drog tankarna iväg 20 år bakåt. På den tiden använde vi ett uttryck, som vi också trodde på, och det var solidaritet. Ibland också ansvar. Det kanske inte alls har med privata sjukvårdsförsäkringar att göra, men försök bromsa en tanke!
I sjukvården ska en pensionär vara lika viktig som en VD
Mest läst i kategorin
Jag fick veta att nästen 600 000 svenskar har en privat sjukvårdsförsäkring och för varje år blir det fler. För det mesta är det arbetsgivaren som betalar men allt fler privatpersoner skaffar också en. Med tanke på priset kan man vara säker på att det inte är den ensamstående föräldern eller fattigpensionären som köper in sig i gräddfilen.
Den som har en privat sjukvårdsförsäkring kan räkna med specialistvård inom några dagar och att en eventuell operation sker inom två veckor. Två veckor! Varför gäller det inte alla? Dig och mig!
Tänk på de två veckorna alla ni som får vänta i månader bara på en remiss. Jag har en kompis som väntat ett år på att få hjälp med en krånglande höft och än är mycket väntan kvar. Alla har vi läst om svårt sjuka människor som får vänta så länge på vård att sjukdomen slår rot och risken att stryka med ökar påtagligt.
LÄS MER: Sverker Olofsson – Jag vill ha min polis tillbaka
Självklart innebär varje snabbt genomförd privat-försäkrings-operation att en annan, kanske mer nödvändig, operation inte görs. Självklart är det ett sätt att ”gå före” för människor med rätt jobb eller mycket pengar. Det gamla uttrycket ”vård efter behov” har sedan länge gått sönder, och att tala om rättvis vård blir bara löjligt.
Hur skall man resonera? Ja, man kan ju i alla fall påminna om att vi alla betalar för att några av oss skall bli läkare av olika slag. Tanken var att den som fått den utbildningen, med allt vad det innebär av bra lön och andra förmåner, skall hålla oss andra så friska som möjligt. Jag tror också vi sade att vägen fram till den skicklige läkaren skulle vara en rättvis kö där fattiga, rika, gamla och unga skulle ha samma chans.
Näringslivet och försäkringsbolagen tar ett allt stadigare grepp om sjukvården och då är det inte vår uppfattning om rättvisa som gäller längre. För visst tycker vi att en anställd i kommunens hemtjänst är lika viktig som en konsult i ett spelbolag? Visst är en pensionär lika viktig som en VD? Jag tycker det, men det är inte hemtjänstpersonal och pensionärer som skyddas av sjukvårdsförsäkringarna. I stället för solidaritet handlar det nu om vinst och i stället om rättvisa handlar det om vem som är viktig, och vem avgör det? Ja, vad tror ni?
LÄS MER: Sverker Olofsson – Därför måste vi införa en riktigt hög sockerskatt
Vad händer i vårt samhälle? Varför släpps sådana viktiga frågor som vår hälsa till de kommersiella krafterna där ett bra bokslut är drivkraften.
De privata sjukvårdsförsäkringarna skapar gräddfiler till operationsbordet för de välbeställda och alla som är beroende av den allmänna sjukvården får finna sig i att köerna riskerar att bli ännu längre. Dessutom har vi stafettläkarsystemet som dränerar landstingens ekonomi. Nog finns det anledning att känna oro.
Varför sätter politiken inte ner foten? Nu får det får vara nog, vill jag höra! Jag vill också höra någon med ansvar och makt säga att ordet solidaritet må vara omodernt, men inom sjukvården gäller det fortfarande.