News55
Detta är en sponsrad artikel

Mina bästa råd till dig som söker kärlek på nätet

Artikelbild
STOCKHOLM 20100811 En person som sitter med sin dator och letar efter nätdejting.
Olle Waller
Olle Waller
Uppdaterad: 05 jan. 2016Publicerad: 05 jan. 2016

Att träffas via dejtingsajter har ryckt fram som det i särklass vanligaste sättet att möta människor – både vänner och nya kärlekar – och antalet sajter som förmedlar kontakter är stort. Enormt stort skulle jag säga.

ANNONS
ANNONS

Mest läst i kategorin

För ett antal år sedan, när jag fortfarande var medialt het, tillfrågades jag att bli en av experterna från Sverige med uppdraget att vara ansikte utåt för en nystartad dejtingsajt. Tanken var att min och andra experters medverkan skulle legitimera och signalera att här var det ett seriöst alternativ, till skillnad från de många charlatanerna som figurerade i branschen.

Ett omfattande frågeformulär som det tog minst en halvtimme att fylla i var utarbetat av en professor i psykologi vid Oslo universitet. Det skulle dessutom bedrivas forskning kring hur väl matchningen fungerade. Efter ett tag började jag fundera på om det egentliga syftet med sajten var att bedriva forskning kring hur folk möts via dejtingsajter snarare än en ärlig önskan att människor skulle träffas i verkligheten. Jag tvivlade och hoppade av projektet.

      LÄS MER: Trivs med dig själv även om du är ensam

Jag känner mig alltmer skeptisk till de nischade sajternas löften om en perfekt matchmaking.

Det är min bestämda känsla att det inte ens med hjälp av de mest sinnrikt utformade frågeformulär går att ringa in de komplexa samband, samspel och finlir som ska till för att det ska “klicka” mellan människor.

Under 2015 har jag använt mig av en sajt med fokus på oss lite äldre och dejtat en hel del. Det har varit många fina möten med trevliga människor, det ska sägas, men det har inte “klickat” för min del.

Med matchningspoängen som grund har jag kontaktat blivit kontaktad av kvinnor som, i likhet med mig, sneglat på vad det är för musik och litteratur man gillar, om man är intresserad av resor, idrott och träning och så vidare. Dessutom förväntas man man berätta om hårfärg (är det inte grått eller kalt i målgruppen överlag?), ögonfärg, religiositet, etniskt tillhörighet, alkohol- och rökvanor, om man är smal eller “har några kilo extra,” som det så käckt brukar heta, samt om man har barn.

Det kan ju tyckas vara en bra modell för att para ihop någon med en lämplig partner. Men, jag tvivlar faktiskt.

ANNONS

      LÄS MER: Det brummar på i folkhemmet

När jag ser tillbaka på mitt liv och på de relationer jag haft så kan jag inte påminna mig ett enda möte eller en förälskelse som skett utifrån ovanstående kriterier. Det har ofta varit helt andra mer subtila och till och med närmast obegripliga, mystiska faktorer som gjort att jag blivit intresserad och som gjort mig till ett intressant objekt i någon annans ögon.

Sättet att gå, le, se på mig, äta, skratta, röstens timbre, dofter och humoristiska perspektiv är för mig helt avgörande faktorer. Och ingenting av detta kommer man i närheten av när man fyller i frågeformulär som syftar att matcha ihop folk.

Mitt råd till alla, inklusive mig själv förstås, är att strunta i de traditionella, materiella och ytliga förutsättningarna som man ska ange på en dejtingsajt och chansa lite vilt i stället. Det kan löna sig.

Värderingar och åsikter kring mänskliga rättigheter är dock något som jag inte kan ge avkall på. Det skulle trots allt aldrig falla mig in att hångla med en Sverigedemokrat.

ANNONS