Tid för semmelfrossa! Vilken är bäst?

Fastlagssöndagen var det i söndags, och många tjuvstartade nog veckans semmelfrossa den här dagen. Jag, t.ex. Sen är man väl inte sämre karl än att man kan pina i sig en semla eller flera även på tisdag, fettisdagen. Och kanske nån däremellan.

Flera gånger har jag förfäktat idén att man bör få äta semlor när tusan man vill. Året runt, om man vill vara riktigt extrem. Och har då alltid mötts av ilskna kommentarer från semmelfundamentalister som menar att man minsann ska hålla sig till årstider och traditioner. Inte komma här och ta sig friheter!

Så min önskan om att få ta mig såna friheter – liksom, exempelvis,  att få äta lutfisk i maj eller surströmming i mars – kommer jag inte att upprepa här.

För att i smyg få odla min lilla egenhet försökte jag en gång att frysa in semlor. Tog fram dem till midsommar.

Det blev inte bra, inte alls. Man skulle haft Ture Sventons kylskåp Nordpolen, där semlorna krymptes till små, små kulor för att sen kunna återuppväckas till naturlig storlek och smak.

Har genomfört en liten semmelspaning de senaste veckorna. Och blivit både arg och bedrövad när jag sett att en del tillverkare (Alimenta och vårt lokala Konsum, t.ex.) har palmolja i semlorna.

Palmolja!

Varför det, undrar man. Och hur får de in den i semlan? I mandelmassan, grädden eller bulldegen?

Palmolja är f.ö. ett otyg som är miljövidrigt, som finns i mängder av produkter och som vi ska återkomma till. Flera gånger.

Nu kommer den eviga frågan om hur en bra semla ska vara. Det verkar finnas lika många åsikter som brukare. Men min enkla mening är att bullen inte ska vara degig och seg, att det ska vara MYCKET mandelmassa och MYCKET grädde. Enkelt.

En del semmeltestare i dagspressen har haft invändningar mot att det varit för mycket grädde i vissa testobjekt, ser jag. Vad är det för larv? Rör inte min grädde.

Och alla nymodigheter som lakritssemlor, semmelwraps, vaniljkrämssemlor och liknande horrörer… – ja dem ska jag inte ens nämna…