News55

Fyrtiotalisterna skulle bli generationen som ställde krav - så blev det inte

Artikelbild
Sverker Olofsson
Sverker Olofsson
Uppdaterad: 19 juli 2017Publicerad: 19 juli 2017

Vad är problemet? What’s the problem? Jag frågade många amerikaner och det var det svar jag fick. Jag undrade vad dom tyckte om att deras presidentkandidater var så gamla. Båda var 70 år. Jag var där under presidentvalet bland annat för att få svar på den frågan.

ANNONS
ANNONS

Mest läst i kategorin

Jag misslyckades fullständigt! Inga vettiga svar! Ingen förstod vad jag menade! Sanders var ju till och med 74 år och han lockade ungdomarna. Min fråga var konstig tyckte de. Så kom Jeremy Corbin i England. I stort sett lika gammal och lockar också de unga.

      LÄS MER: De rikas pengar försvinner i skatteparadisen och vi blir kvar med lång näsa

Hos oss är ålder ett problem. Många anser att vi äldre diskrimineras och jag håller med. Vi finns inte med där vi bör finnas och vi ses mer som ett problem än en tillgång. Den resurs vi är och den kunskap vi bär är inte intressant.

Vilken skuld har vi själva? Rätt mycket tror jag! Fyrtiotalisterna skulle ju bli den generation som bråkade och ställde krav. Så blev det inte. Vi har en tendens att huka inför alla problem som vi anses föra med oss. Vi tar för mycket resurser från sjukvården. Äldrevården är dyr och dyrare blir den. Vi duckar istället för ett hålla oss kvar på barrikaderna. Varför deltar vi inte i mer samhällsdebatten?

Vi är en av de generationer som byggt det samhälle vi har nu. Under vår livstid har vi som kollektiv bidragit till att närma oss rättvisa, ekonomisk utjämning, jämställdhet och mycket annat som ingår i det solidariska samhället. Nu ser vi hur det spricker och går sönder, men vi gör inget och vi säger inget. De flesta av oss protesterar inte ens mot att många av våra generationskamrater lever på en erbarmlig pension.

      LÄS MER: Plastkorten är alltid en risk – här är mina råd

Om vi räknar med att vi lämnar arbetslivet vid 65 kan man säga att en fjärdedel av befolkningen är pensionärer. Det borde rimligtvis innebära att 87 riksdagsledamöter är pensionärer när nästa val närmar sig. Möjligen är det nu 25 stycken och vi morrar inte ens. Vi kräver inte våra platser för att kunna försvara det vi trott på. Vi driver inte de framtidsfrågor som vi vet är nödvändiga. Vi verkar inte förstå att ett långt liv, som för många började med en bra utbildning, innebär att vi är en outsinlig källa av ovärderlig kunskap, klokhet och erfarenhet. Tillsammans skulle vi kunna åstadkomma så mycket för att göra livet bättre för de som nu växer upp.

Det är som att vi är nöjda bara apoteket har bra öppettider och golfresorna till Spanien är hyfsat billiga.

ANNONS

Pensionär vid 65 och en medellivslängd på 80,4 år. Ingen är väl genomsnittare men det skulle innebära att vid pensioneringen har en man över 20 procent av sitt liv kvar och kvinnan ännu mer. En oändlighet sett till en livslängd.

      LÄS MER: Därför saknar jag brevet i vårt digitala samhälle

Var och en bör fundera på hur denna oändlighet skall utnyttjas. Skall vi vara nöjda med att kunna sova ut på morgonen eller skall vi åstadkomma något som har betydelse? Egentligen borde svaret vara självklart.

I dag är det inte mycket jag vill hämta från USA, men en sak vill jag kopiera. Synen på de äldre och de äldres syn på sig själva. Det är inte antalet år som räknas, utan lust och förmåga.

Jag tror att de äldre kommer att värderas högre i framtiden. Jag är säker på det! Jag tror också att jag fortfarande är med när en svensk 70-åring tar upp kampen för att bli statsminister.

Läs mer från News55 - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt:
ANNONS
Jämför sparkonton

Compricer är Sveriges största jämförelsetjänst för privatekonomi. Klicka här för att jämföra sparkonton med bäst ränta.

Jämför här
ANNONS