I väntan på en vapenvila är läget i Gazaremsan värre än någonsin.
Mest läst i kategorin
Alla jag träffar har sin variant av förlust – av död, förstörelse, flykt, säger Tess Ingram från Unicef.Särskilt här i Rafah ser folk inget slut på det.
Hoppet för att hindra svält står till nya vattenleveranser – och energikex.
FN-organet Unicefs talesperson Tess Ingram är tillbaka i Gazaremsan, samtidigt som hjälp och varor flödar in i det palestinska området som aldrig tidigare under det sex månader långa kriget: över 400 lastbilar per dygn de senaste dagarna.
Men det är ändå inte på långa vägar tillräckligt. Och Tess Ingram ser bara skillnader till det sämre jämfört med när hon var på plats senast, i januari.
Här i Rafah syns det så tydligt att kriget har rasat i tre månader till. Bebyggelsen är i förfall. Sopberg på gatorna. Och alla jag pratar med, de ser utmattade ut, de är hungriga.
Hon famlar efter ord att beskriva uppgivenheten.
Alltså, de bara … det blir så uppenbart i deras mående hur högt krigets pris är.Vill återvända hem
Till Rafah, längst söderut i Gazaremsan, har större delen av regionens befolkning flytt. Och nu när Israel dragit tillbaka alla markstyrkor från den halvan av det palestinska området hade många hoppats kunna återvända till sina hemtrakter, i bland annat storstaden Khan Yunis, bara någon mil från Rafah. Men det hoppet falnar.
Folk försöker ta sig tillbaka till Khan Yunis för att se vad som finns kvar.
Men staden är förstörd.
För många är där ingenting kvar. De måste bygga upp allt igen.Vatten i tankbilar
Lika illa är det för livsviktig infrastruktur som vattennätet. Många avsaltningsanläggningar är förstörda, och det gäller även rörsystem för vattendistribution. Men att få in sådan teknisk utrustning genom Israels säkerhetskontroller är svårt. Så Ingram säger att hjälporganisationer nu kör in dricksvatten i tankbilar.
Vi fokuserar på att få in medicinska mattillskott och rent, säkert vatten. Det är de två saker som verkligen gör skillnad.Ger näringsskjuts
Då syftar Tess Ingram inte minst på Gazaremsans norra halva, som Israels militär fortfarande håller avspärrad från de södra delarna. Så i norr är det ännu svårare att distribuera hjälp, samtidigt som folk lever på svältens rand. Små förpackningar med energikex eller näringsrik nötkräm kan rädda liv.
Det ger en näringsskjuts till gravida och barn, för att förhindra att de blir undernärda, säger Tess Ingram.
För riktig mat väntas inte finnas till alla på länge än. De 400 dagliga lastbilarna med leveranser i nuläget kan jämföras med 500 lastbilar per dag före kriget. Och då var Gazaremsan ändå ett hyfsat fungerande samhälle, till skillnad från dagens helt sönderslagna krigszon.