Totte Wallin: Så gick det när jag wallraffade på Arbetsförmedlingen

Efter att jag sedan 1980 jobbat som egen företagare i fantasibranschen med mig själv som arbetsplats ringde en extern aktör med ett projekt åt Just AF och frågade om jag kunde hitta på en verksamhet?

Det kunde jag och det slutade med att jag ett år senare som 63-åring blev fast anställd på Arbetsförmedlingen. När allt var klart frågade chefen ”Vad tycker du om AF? ”Inte är det som IKEA. ”IKEA?”.  Ja, överskådligt och lättillgängligt! Det var lite som att få jobb på andra sidan av en mur. Kanske inte i DDR men jäkligt annorlunda med  vad jag var van vid. Kring fikabordet upptäckte jag ganska snart en helt annan verklighet och andra samtalsämnen. Jag upptäckte även att arbetsförmedlingen i sig var en arbetsförmedling även för dem som jobbade där, ett AF i AF.

Hur många hade erfarenheter från den där världen vi skulle jobba med, arbetsgivarvärlden, av sociala avgifter och checkkrediter? Vi var kanske tre fyra av femtio. 

Förr kunde man anställa en verkmästare men sedan ängsligheten att göra fel så att man inte vågade göra rätt brett ut sig bland regleringsbreven skulle bara akademiker bli arbetsförmedlare för att sköta den svällande administrationen. AF behöver inte administratörer AF behöver säljare. En av de absolut bästa arbetsförmedlare jag sett var en gammal dammsugarförsäljare från Electrolux.

Bland cheferna fanns inga med erfarenheter från ”den andra sidan”  Man verkade inte ”hoppa över muren”? På AF jobbar  inga fd. bankdirektörer fast å andra sidan finns det väl inga chefer från AF någonstans bland våra företag heller?  Varför är inte utbytet större , mixen intressantare , utan bara mer ”samma av lika?” Inga av våra fyra chefer var med i Rotary eller minglade i andra nätverk.

Snart blev jag nära att gå under av ”mötesdödendöden ” och powerpointmissöden. Ska det vara så svårt att förbereda en presentation?

Nästan på en gång hamnade jag på en konferens i Stockholms inre skärgård. Jag har ju via mitt tidigare liv spenderat månader på liknade anläggningar men aldrig med en myndighet .Nu var det jämställdhet på programmet och vi fick dra lappar med en ”annan identitet”. Jag blev en lesbisk muslimsk kvinna som läste juridik och bodde hemma hos mina föräldrar. Sedan ställdes påståenden som om det stämde med din identitet  skulle du ta ett steg framåt. Det var alltid en identitet med en vit heterosexuell man som kom längst.

Ett påstående löd ” Har du någonsin fått ett plåster som inte överensstämmer med din hudfärg?” Då brast det för en av kollegerna som skrattade högt och länge. Det var vår ”icke vite vän ” från ett land i mitten av Afrika som insåg det löjliga i hela situationen.  Till detta kan läggas ”utvecklingssamtal” till i förväg ifyllda cirklar , ”pluss” och ”lönesamtal” Över detta svävade ”värdegrunden” som enligt min analys beror på , som sagt, att man är så rädd för att göra fel att man inte vågar göra rätt.

I verktygslådan fanns allt från extratjänster till nystartsjobb . Jag hamnade ganska snart på ”etableringen ” eller på svenska ”att jobba ut mot företagen ”Företagen frågade mig ofta ”Varför får jag inte tag i något folk när det är så många arbetslösa”.

I vårt område Uppsala-Knivsta-Bålsta/Håbo-Enköping hade vi när jag slutade 2019 Sveriges lägsta arbetslöshet. Våra långtidsarbetslösa bestod av de som Försäkringskassan skickade till AF som inte skulle vara där, av snickaren vars hammare druckit för mycket igen, igen och igen , av nyanlända utan språk och utbildning samt av ungdomar utan gymnasiekompetens med en ganska sned självbild. Arbetsgivarna förstod och jag frågade mina chefer varför det var jag som skulle berätta detta, varför marknadsförde inte AF verkligheten?

Om IKEA skulle var lika dåliga skulle de annonsera ut sängen Sultan men när man kom till varuhuset så är det bokhyllan Billy utan hyllor.

På min första områdeskonferens i Uppsala skulle AF satsa på just arbetsgivare och jag tänkte – Nu kommer det väl några från just IKEA eller Toyota in på scenen. Nej, nej istället hoppade det upp två tanter som jobbat 500 år var på förmedlingen och jag anade åt vilket håll det lutade.

Regleringsbreven och hur de kommunicerades är också intressant. Vi fick höra att inför valet är det viktigt att vi jobbar för att uppfylla regeringens mål. Utan att säga för mycket, är det inte många moderater som jobbar på AF, eller varför bita den hand som föder en, när generaldirektören  då var Göran Perssons kusin.

Jag som är och har varit intresserad av hur en förvaltning förhåller sig till den politiska makten brukade i fikarummet berätta hur Weimarrepublikens byråkrater fortsatte  jobba åt  herr Hitler 1933 för att 1945 gå över till ockupationsmakternas olika sektorer i öst som väst som om inget hänt. Därefter byggde de upp DDR och BRD. Då undrade jag

– Efter nästa val kanske vi kan få en Sverigedemokrat som arbetsmarknadsminister istället för den gamla kommunisten Ylva Johansson?  Kan ni jobba kvar då?

Jag har mycket mer i hårddisken om just vilka som vägrade diska tallrikar där det varit svinkött, av män som vägrat ta order av kvinnor, av ungdomar som skällde på arbetsgivaren när de försovit sig 4-5 timmar andra arbetsdagen för att ”Tony”  haft synpunkter , eller på hur AF ser mellan fingrarna på tvivelaktig arbetskraftsinvandring. Jag har mött många fantastiska företag och företagsledare med stort samhällsansvar, samt många väldigt duktiga arbetsförmedlare.

Jag kan bara säga att AF rasade inte av trycket utifrån , den rasade liksom Berlinmuren av inkompetensen inifrån där myndigheten givit svaret på att ekvationen inte gick att lösa  eftersom ingångsvärdena var omöjliga.

När jag slutade i januari 2019 sa jag:

– Vet ni vad jag ska göra när jag kommer hem ? Jag ska gå ut på isen , såga upp en vak, och slänga i den där jävla värdegrunden .