Sverker Olofsson: Därför fungerar inte valkompasser

Efter den näsbrännan har jag blivit noga med att ge sådana svar som passar till den jag vill vara. I och med det antar jag att själva iden med en valkompass faller för min del.

De valkompasser jag har tittat på inför årets val tycker jag ger en konstig bild av vad politik är.

En fråga som återkommer i alla de valkompasser jag kollat är om vi skall gå med i NATO. För mig är det omöjligt att svara ”ja” eller ”nej”. Frågan är för komplex för ett svart/vitt svar. För mig skulle svaret kunna vara: NEJ vi skall inte gå med i NATO, men JA vi måste ändå göra det med tanke på Putins vansinniga angrepp på Ukraina. Det är en fråga som kräver ett resonemang och ett nyanserat svar. Valkompassernas ja, halvja, halvnej och nej passar helt enkelt inte.

Valkompasserna fungerar mer och mer som någon typ av ICA-butik. Vi stoppar lite förstatligad sjukvård i varukorgen, kanske ett par kärnkraftreaktorer och höghastighetståg. Jag som bor på den norrländska landsbygden borde förstås söka mig till hyllan för sänkt skatt på bensin och diesel. 

Jag tror att sådana här frågor leder bort från ett solidariskt och rättvist samhälle. Det handlar hela tiden om vad jag vill och vad som är bäst för mig. Jag saknar funderingar kring frågans avigsidor. Vad är riskerna med kärnkraft? Vad kan man få i stället för höghastighetståg? Vad innebär sänkt drivmedelsskatt för klimatet? 

Viktig pensionsfråga saknas

Jag hade förresten tänkt stoppa lite höjd pension i varukorgen. Det är en mycket viktig fråga för de mer än två miljoner pensionärer som skall rösta i höst, men den frågan finns inte med i de valkompasser jag har kollat.

En annan mycket knepig fråga från SVT:s valkompass: ”Det skall vara enklare att få tillstånd att öppna gruvor i Sverige”. Ja eller nej! Hur svarar man på det? 

Kanske man skall svara JA eftersom metallerna behövs i dessa omställningens tidevarv, men då kör man ju över samerna, deras kultur och livsstil. Det vill vi ju inte så då får det bli ett NEJ, men kommer då metallerna att tas från någonstans i världen där människor far illa i livsfarliga gruvor. Frågan är svårare än vad valkompassen ger sken av. 

Frågan kunde ju också vara: ”Är du beredd att sänka din standard en aning om det skulle bromsa utnyttjandet av jordens resurser och gynna miljön?” Förmodligen blir det då ännu svårare att ge ett svart/vitt svar, men ändå en helt annan vinkel på problemet. Dessutom skulle jag tro att en sådan infallsvinkel av någon anledning skulle ses som alltför politiskt vinklad.

Jag tror inte att man skall se politik som en önskelista där man kan kryssa till och kryssa bort. I stället skall politik resonera sig fram till hur man skapar till exempel rättvisa och trygghet.