TV-chefen som vill bli korvgubbe: Så hejdar vi klimatkollapsen med korv!

I dagarna kommer hans bok “Den svenska korvresan”, en medryckande odyssé genom städer, byar och ödebygd. Och han ser korv i varenda avkrok – men också ett Sverige som på många sätt är sönderdelat.

Men inför den hotande klimatkollapsen börjar närsamhället bli inne, och där spelar korven en viktig roll, menar Janne. (Ja, han kallas och kallar sig själv alltid Janne).

Som mångårig chef på TV4 blev han känd för att samla stationens medarbetare på fredagarna och avsluta arbetsveckan med att bjuda på korv. En alldeles egen skapelse, som han kallar scherminator. Och när han nu övergått till att ägna sig åt skriverier och debatter, bl.a., har han fått plats för ännu mer korv i sitt liv.

Jag har avnjutit boken om Jannes svenska korvresa i lagom portioner och efter varje avslutad lässtund varit tvungen att gå ut i köket och koka ett par varmkorvar, bre en macka med kall falukorv eller mumsa på några skivor god salami. Man blir korvsugen av läsningen och får massor av ny kunskap och en hel del goda recept.

Visste du t.ex. att Beethovens favoritmat var blodkorv med potatis och att även Goethe var en korvgourmand? Att vår svenske kung älskar korv, favoriterna är julkorv och falukorv? Att vi svenskar konsumerar så mycket fjälster (korvskinn) att det skulle räcka 1,5 varv runt jorden? Eller att bara företaget Lithells producerar tiotals miljoner ton korv per år?

Här kan man också läsa om korvar som man nog inte hört talas om: blåbärskorv (från krogen Sotnosen i Kristianstad), champagnekorv (från Korvhuset i Malmö), snickarkorv (från Mallbacken i Värmland) eller gurpi (från Tärnaby).

Gurpin har en lång samisk historia. Den görs på halskött och fett från renryggen. Den röks sakta över elden i kåtan och avnjuts tillsammans med nattsvart kaffe.

Snickarkorven är också intressant: den har räddat damfotbollen i Mallbacken, Sunne, som spelar i elitettan. Den goda korven har konsumerats i så stora mängder av publiken på Strandvallen att föreningen klarat sig från ekonomisk knipa.

Ett och annat roligt korvtillbehör får man tips om i Den svenska korvresan. Som rödbetskrämen som ackompanjerar Hugos grillade isterband från Örserum. Enkelt som bara den:

-2-3 rödbetor

-20 gram smör

-salt, peppar

-vinäger

Koka rödbetorna mjuka i saltat vatten. Skala och mixa dem med smöret. Smaka av med salt, peppar och aningen vinäger. Servera krämen med isterbanden, brysselkål och stuvad vitkål.

Men detta är som sagt inte bara en korvbok. Det handlar om en resa med – som Janne skriver – samhälleliga sidoblickar. Han ser ett Sverige där stordriften brett ut sig och landsbygden lämnats åt sitt öde. Men där människorna i glesbygden gör storartade insatser för att täta sprickorna.

Inte minst hyllas invandrarna för sina insatser. Verksamheten vid de små och stora korvfabriker Janne besöker hålls ofta till största delen igång av de nya svenskarna. Lithells i Sköllersta är ett exempel. Här jobbar runt 1.000 personer, och så här säger en av cheferna, Britt-Marie:
-Här arbetar hela världen. Hur många nationaliteter vet vi inte. Vi för ingen statistik, och det spelar ju ingen roll varifrån folk kommer, vi är ju alla arbetskamrater!

Extra mycket klappar Janne Schermans hjärta för samerna. Hur de tvångsförflyttades, splittrades och drogs in i konflikter och rättsprocesser. Många berättelser, gamla och från senare tid, får han höra medan han sitter på fjället och äter en sorts gurpi som kallas trollkorv och som anrättas i panna över öppen eld tillsammans med nyplockade kantareller, persilja och fransk (!) dijonsenap. Samt bröd som bakats med hemligt recept. Som läsare känner man som om man sitter med där på fjället.

Och kanske får man lust att drömma om ett annat jobb i en annan tid: som Janne. Hans hemliga dröm har i många år varit att bli – korvgubbe!

–