News55
Detta är en sponsrad artikel

Vi må tillhöra ett köttberg, men vi checkar inte ut - inte riktigt än

Artikelbild
Aina Bergvall
Aina Bergvall
Uppdaterad: 15 nov. 2015Publicerad: 15 nov. 2015

Född på 40-talet. Barn på 50-talet. Tonåring på 60-talet. Ung på 70-talet. Full fart på 80-talet, barn, familj. Och så plötsligt, utan att man egentligen förstod hur det gick till, pensionär på 2010-talet.

ANNONS
ANNONS

Mest läst i kategorin

Vad var det som hände?

Vi hade inte kylskåp förrän på 50-talet (det fanns skafferi). Då fick vi ett, ett stort, och jag stavade mig fram till namnet: friggidajre (Frigidaire). En dag bjöd mamma på nymodigheten glass. Den gjordes som tärningar i kylskåpets frysfack, på grädde, äggula, socker och färska bär. En lekkamrat undrade om han kunde få den lite uppvärmd eftersom den var så kall i munnen … nyheten gick alltså inte hem direkt hos alla …

      LÄS MER: Sven och Karin bjuder på Lingonsemifreddo

Vitlök existerade inte. När ketchupen dök upp på middagsbordet var den en sensation. Vi fick tuggummi och Coca-Cola var en exotisk nyhet. Pizzan lät vänta på sig, precis som avokadon.

Den lokala sparbanken delade ut gratis sparbössa till nyfödda. Man hade bankbok. Mamma hade korsett fast hon inte var ett dugg fet.

Vi kunde namnen på Haga-prinsessorna och ville ha likadana klänningar. Snart sydde vi våra egna, ibland inspirerade av franska Elle som togs in i ett enda exemplar till staden, fanns på Pressbyrån vid tågstationen.

Tvättmaskin blev det också så småningom. Radion stod för både information och underhållning, innan vi köpte tv (en sån med skjutdörr framför rutan). Nyheterna väntade man på bestämda klockslag.

Broschyren ”Om kriget kommer” som delades ut med posten såg skrämmande ut.

ANNONS

      LÄS MER: Hur ska vi klara oss om det verkligen blir kris?

En enda elev i klassen hade skilda föräldrar. Att det var lite skämmigt stod utom alla tvivel.

När vi väl skaffat bil blev det bilresa på kort semester, oftast till släktingar som tog emot. Ibland tältade vi, lagade mat på campingkök, värmde konserver. Vandrarhem var ett lyxigare alternativ.

Tonårstidningen hette ”Fickjournalen” och storasysters ex kunde smygläsas. I skolan fick vi ”Lyckoslanten” med Spara och Slösa. Allers höll med följetong – ”Barn 312” blev en evig favorit.

På önskelistan alltid: en ny Cherry Ames och gärna en Kitty-bok. Enid Blyton förstås också.

Realexamen, den grå mössan, gick till historien och det blev enhets/grundskola. Gymnasiet hade tre linjer: latin, naturvetenskap och allmän. Yrkesskolan funkade. Vi läste Hermann Hesse. Biblioteket var en viktig del av livet.

      LÄS MER: Vem tar ansvar för barnens ordförråd i dag?

Varuhuset i den lilla staden hette EPA. Fick så småningom konkurrens av Domus och senare Åhléns. ”Mjölkbar” var en sorts lunchställe, som kom att utrotas totalt.

ANNONS

Människor med annan hudfärg var sällsynta i gatuvimlet. ”Neger på stan” var ett utrop man lystrade till. Och när min kompis på gymnasiet förälskade sig i en mörk man från Sri Lanka (då Ceylon) som gick på utbildning i Sverige blev hon en föregångsperson – de gifte sig och är fortfarande ett par, ett mycket lyckligt dessutom!

Jag hann bli 20 innan jag åkte utomlands – en veckas charter till Mallorca. Då hade jag gått på danskurs till Sven-Ingvars-musik och bevistat hur många Folkets Hus/Park-tillställningar som helst. Om strumpbyxorna gick sönder i dansens virvlar (de gjorde ofta det) var det tråkigt, men de var ju ändå oändligt praktiska, för den som hade haft och  mindes strumpebandshållaren.

      LÄS MER: Därför var musiken bättre förr

Disco kom betydligt senare till landsbygden. Varmkorv hörde till helgkvällarna. Folk söp ganska rejält. Danskt körsbärsvin till de mer försiktiga.

Snart kunde man köpa kläder till överkomliga priser på Hennes & Mauritz. Alla skulle ha jeans.

Rökning var inte farligt, men snyggt. Sex var kul – hiv fanns ju inte …

      LÄS MER: Tänk, det fanns en tid då barn fick röka på skolgården

Att få ett jobb var inte alls svårt. Vi som lämnade Journalistinstitutet 1967 fick anställning allihop, några kunde till och med välja. Bostad var besvärligare redan då, man bodde i andrahand och köpte så småningom något litet, svart, för lånade pengar. Den stora lånekarusellen drog igång senare, med CSN i första ledet.

ANNONS

De där lyorna möblerades med arvegods, second hand-fynd och – framför allt – prylar från Ikea.

“Sambon” representerade en ny syn på relationer.

Summa summarum: det har hänt en hel del, på olika plan … och utan charterresorna, H&M och Ikea skulle 40-talistens liv utvecklats rejält annorlunda.

Vad var det då vi åstadkom? Och vad har vi ställt till med? Det är grundfrågorna i den tv-serie som har premiär idag, kl 20 i SVT2.

      LÄS MER: Claes Elfsberg – ”Att vi gamlingar behöver flytta på oss är en myt”

“Köttberget checkar ut” bygger på en idé av Claes Elfsberg och han leder också programmen. Tolv framstående 40-talister medverkar och jag, själv född på 40-talet, har haft nöjet att arbeta med serien. Och jag är typisk för generationen, precis som programmets gäster: vi må tillhöra ett köttberg, men vi checkar inte ut. Inte riktigt än!

ANNONS