Maria Lundqvist om pandemin: "Allt blev extremt förlamande"

Skådespelerskan Maria Lundqvist, 58, minns många som karaktären Sally i TV-serien med samma namn som sändes i SVT 1999 men hon har synts i många andra produktioner i skilda slag där hon ofta karakteriserat starka kvinnoporträtt. Skådespelerskan har fått Guldmasker, Guldbaggar och blivit flerfaldigt belönad internationellt och har arbetat på de flesta teatrar både i Stockholm och Göteborg och varit på turné i hela Sverige många gånger.

Nu är Maria aktuell med boken ”Om att våga flyga”, utgiven på hennes eget bokförlag (Bokbokelibokbok förlag) Hon kallar boken för en sorts skådespelares kokbok och den är en stor, en så kallad coffeetablebook men då Maria inte dricker kaffe blev det en thea table book i stället. Det är lika mycket bilder som textsidor och varje kapitel avslutas med texter hon skrivit och samlat på sig från olika föreställningar hon gjort genom åren. Det är 10 kapitel som handlar om att vara människa, om möten, uppväxt, föräldraskap och utmaningar i allmänhet och passionen till skådespeleriet i synnerhet.

– Hur har jag blivit den jag är idag har varit en grundtanke när jag skrev, allting är hämtat ut mitt liv och det är lika mycket texter som bilder. Ett kapitel handlar om mammarollen, ett annat om segling som varit väldigt tongivande i mitt liv, ett tredje om uppväxten utan någon kronologisk ordning.

Det sista kapitlet handlar om det som komma skall, allt det liv som är idag och framåt. Ett ganska mörkt och sorgligt kapitel där skådespelerskan blottar mycket av sin rädsla att förlora sina föräldrar och bli ensam kvar men också en rädsla för hur man kan blir behandlad som gammal.

– Det var ganska skönt att skriva det sista kapitlet men jag blir också påmind om att allt det grymt fantastiska liv jag har bakom inte är lika långt framför mig. Sedan skriver jag också om hur ofta vi utsätter äldre för det jag kallar hänsynsfullhetens lov där vi faktiskt underlättar för dem på ett sådant sätt att de nästan blir osynliga. Vi borde ropa ”Fan, morsan, du måste komma, vi klarar oss inte utan dig” så hon inte blir sittandes i den stora fåtöljen med den bästa kudden bak i ryggen alldeles själv.  

Maria har även formulerat ett livslust-testamente i sista kapitlet dedikerat till sina barnbarn och barnbarnsbarn som hon kanske aldrig kommer träffa. Hon skriver även om den stunden som närmar sig när hon inte är någons dotter längre

– Båda mina föräldrar lever men min pappa fick en liten stroke i mars och då märkte jag ju att livet började svindla. De är så stor del av mig och jag av dem. De har varit väldigt viktiga för mig och är fortfarande och är väldigt centrala i boken. De är och varit mina bästa kompisar under hela min uppväxt.

För första gången sedan pandemin känner sig skådespelerskan ordentligt vilsen, mycket på grund av isoleringen men också på grund av sin ålder. Hon var ute på turné med ”Om att våga flyga” och publiken kom, slöt upp, ville se men på ett dygn lades allting ner och föreställningen sköts på framtiden.

– Den var en tomhet och en rädsla som kröp sig på, att inte längre riktigt veta vem man är och om man räcker till vad man ska bli. Allting blev ju så extremt förlamande då kulturen lades ner och allt ställdes in men jag började skriva mycket på olika manus och det blev nog min räddning. Det förorsakade också en väldigt trött och stillasittande kropp så jag är i dålig form, om man säger så. Stelare leder och lite Covidkilon men det är underordnat den själsliga förlamningen som blev.

När det sedan blev dags för Maria att börja spela igen började hon ifrågasätta sig själv, hon hade inte använt sitt ”instrument” på två år och det var som att kliva in i ett nytt landskap där man inte befunnit sig på länge.

– Det här är inte bara en pandemi som drabbat mig som skådespelare och vårt skrå utan det har ju drabbat alla människor väldigt, väldigt hårt. Tänker på alla de som gick bort, chockartade besked, vad är det som händer?

Nu kommer hon att ge sig ut på nytt på turné med ”Om att våga flyga, föreställningen som alltså har samma namn som boken och ser fram emot att möta publiken igen.

Privat lever hon med sambon och kollegan Kristoffer Hellström samt dottern Nora, 18, som hon har sedan äktenskapet med Mikael Bengtsson. De övriga tre barnen är utflugna vilket har varit en resa i sig.

– Det är så fruktansvärt sorgligt. Det är först nu jag förstår vad andra har sagt till mig ”Åh, det är så jobbigt när barnen går”. Jag har haft fyra, när en gick hade jag tre kvar men nu märker jag att Nora börjat packa kartonger till sitt nya liv. Det kommer att bli så tungt. Det gäller att ta vara på den här tiden, att göra den så möjlig som möjligt, så gränslöst lekfull som möjligt, antingen tillsammans eller för sig själv men vi måste göra det så man inte blir bitter. Det är så sorgligt att hamna där.

Åldersskillnaden på 21 år mellan Maria och kärleken Kristoffer bekommer henne inte nämnvärt. Efter att ha levt tillsammans i 12 år har nu olyckskorparna slutat kraxa och för Maria finns inga självklarheter.

– Vi gick från varsin relation. Jag lämnade en 25-årig relation med pappan till mina barn och hade ingen aning om att jag skulle skilja mig. Att erövra känslan med Kristoffer varje dag och inte ta något för givet är inte detsamma som att vara osäker. Jag är 100 % säker på hans känslor för mig och mina för honom men att vi är ett vi bara för att vi valt varandra, det finns ingen självklarhet i det. Vår åldersskillnad kommer göra att vi har lite olika livslinjer. Jag kommer förmodligen dö före honom men känns ända bra att inte bara slå sig till ro med att tänka att nu är det vi för resten av livet. Nej, det är vi idag och jag känner starkt att det är samma känsla i morgon men varje dag måste vi bekräfta kärleken, aldrig ta den för given.