Ulf Elfving: Detta kunde ha kostat mig livet

Vi hade just fått en laddning kantareller av snälla grannen Irma. Samma dag mötte jag en annan snäll granne, Kerstin, som sa:

– Vill du ha svamp så kan jag fixa det!

Jag är djupt tacksam. Men tänkte också: “Kan själv”.

Så det bar av in i roslagsskogen i förrgår. Men svampsäsongen är konstig i år: många vittnar om att exempelvis kantarellerna inte poppar upp på de vanliga ställena, utan på helt nya. Så efter 45 minuters mödosamt letande låg det bara ett tiotal kantareller, modell mindre, i korgen tillsammans med ett par soppar och två blodriskor (mina favoriter).

Det ligger många omkullfallna träd i skogarna nu. Så när jag skulle klämma mig mellan en stor sten och en stor, liggande trädstam och greppade efter en kraftig rot att ta tag i, hände det som inte fick hända – roten var lös och släppte, och jag föll baklänges i en nerförsbacke. Ryggen slog i med ett brak och bakhuvudet dunkade hårt i backen.

Är du senior och skulle vilja jobba extra? Klicka här.

Alla som ramlat nån gång – och det har väl de flesta – vet hur fort det går. Och vad man hinner tänka. I det här fallet (hehe), allt inom loppet av en eller ett par sekunder:

1) Aj, grenen var lös, jag ramlar!

2) Aj, vad jag slog i. Är ryggen bruten? Skallen krossad?

3) Ensam långt inne i skogen, hur ska jag komma upp och ta mig härifrån?

Blodet rann längs högerarmen men jag kunde röra på armar och ben, hurra! Ryggraden hade klarat sig.

Låg halvvägs under trädstammen och funderade på om jag kunde ta mig upp eller försöka ringa efter hjälp. Hade telefonen med, men idiotiskt nog inte de stavar hustrun köpt just för såna här vandringar, de låg kvar i bilen.

Ska göra en lång historia kort; jag lyckades efter en dryg halvtimme på rygg hasa mig upp i sittande och så småningom häva mig upp i stående och sen ta mig till bilen.

Skulle du vilja anlita erfaren arbetskraft? Klicka här.

Kan själv, mumlade jag igen och körde inte hem direkt utan fortsatte till Norrtälje för att handla. Måste varit en säregen syn för personal och kunder: jag smög längs väggarna i stormarknaden, med den blodiga och jordiga sidan inåt, och snappade snabbt upp det jag skulle ha. Sen hem, med blodet fortfarande rinnande.

Det här var alltså i förrgår. I dag är jag mörbultad som en rejält utbankad biff. Men glad och tacksam mot de högre makter som lät mig komma undan med livhanken i behåll. Det hela kunde slutat mycket, mycket värre.

Och – eftersom det här är en matblogg – hur gick det med svampen?

Jo – den var ljuvlig!