Vi började tvåsiffrigt. Med 53. Närmsta grannen hade bara en trea, mina mesta lekkamrater nåddes via nummer 12. Hos mina morföräldrar fanns telefonväxeln, synnerligen manuell. Man drog ut och satte i proppar, ringde genom att trycka på en liten spak, kopplade ihop de samtalande, hade en vinglig lur hängande i ett snöre från taket. De kan ses på museum, de där apparaterna.
Därför kan du släppa greppet om den fasta telefonin
Mest läst i kategorin
Att tjuvlyssna var förstås förbjudet av Televerket (jo så hette det!). Men enkelt. Bara att hålla inne en knapp … vi testade naturligtvis. Och fick bannor. Man kan också misstänka att de som ringde var medvetna om risken och därför inte pratade precis så öppet som de (och tjuvlyssnarna) kanske hade önskat.
LM Ericssons namn nämndes med vördnad, han var född i byn.
LÄS MER: Sverige tar brons i innovation
Utvecklingen gick vidare. Numret fylldes på. Man lärde sig fem siffror. Sedan tillkom nymodigheten riktnummer, då var vi uppe i nio. Fast boende i Stockholm fick, som de enda i landet, bara tvåsiffrigt: 08, och därmed var ”nollåttan” född.
Så en dag klämdes en extra fyra in mellan riktnumret och vårt eget, för annars räckte inte systemet till för alla. Fler siffror hann det inte bli, såvitt vi inte räknar det där plusset och landskoden 46.
Nu har vi kommit till slutpunkten på den fasta telefonens historia. Den är uppsagd. Ring i dag, och ingen svarar på 0570461053. Men nåbara, det är vi ju förstås, precis som alla andra. Och då menar jag verkligen ”alla andra”.
Redan riktigt små barn är försedda med mobil. För den som ser illa eller har svårt med finmotoriken har det tagits fram speciella modeller med stora och tydliga tangenter. Där telefoni förut var en ouppnåelig lyx är det nu bara att knappa in rätt nummer. Praktiskt nog håller apparaten dessutom reda på de där numren, det egna minnet behöver inte belastas!
LÄS MER: Claes Elfsberg – “Mobilen ett sätt att slappna av”
Att se hur man i en av Caracas värsta slumstäder mot en överkomlig penning kan hyra en mobil och ringa det där viktiga samtalet som förut hade krävt en lång vandring och en lång väntan vid en offentlig telefon.
Att glädjas åt att människor på flykt trots omständigheterna kan kommunicera med sina anhöriga, även de som stannat kvar. Att ungarna kan höra av sig, bekräfta att de lever och berätta varför de kommer hem senare än uppgjort. Att upptäcka att det faktiskt blivit billigare att ringa. Att inse att äventyrare på höga berg, i snö och is eller till sjöss trots allt är inom räckhåll.
Att fatta att brott klaras upp eftersom man kan spåra mobilen. Visst, där finns också en negativ integritetsaspekt – men nog överväger väl, sammantaget, det positiva?
Jag slås av insikten att ordet ”telefonstolpe”, självklara utropstecken i barndomens landskap, snart är lika obsolet som ”askkopp” och ”brevpapper”. Snart kallas ingen mer för ”nollåtta”. Folk beställer inte längre en ”fast telefon”. Många gör i stället som vi, säger upp den.
Det är trådlöst som gäller.
Ingen svarar nu om du ringer 0570461053. Abonnemanget har upphört.