Sommarförlängarna på spanska solkusten

Min suecomake Kåge, 55+ och egenföretagare, är en typisk sommarförlängare. ”Har den svenska sommaren varit regnig får vi solkompensation, har den varit bra som i år förlänger vi den bara”, resonerar han med ett typiskt svenskt nyttotänkande.

I år var första veckan i september olidligt varm i Spanien. “Det är den varmaste september på 30 år, med 42 grader i skuggan!” sa en spansk väderkille i en nedkyld tevestudio. ”Du och alla som använder aircondition är miljöbovar” röt miljöaktivisterna på de sociala medierna. Planetens uppvärmning är snackisen just nu i spansk radio. Miljöpessimisternas profetia: Sydspanien – snart en öken! Nej, det räcker med att vattna de gröna golfbanorna och fylla poolerna med avsaltat havsvatten, hävdar optimisterna. Så här var vi, Kåge & Ana, två sommarförlängare och miljöbovar från Sverige som skulle bila 50 mil norrut från Malaga till Santa Pola i Alicante. Jag ville uppleva den spanska fiestan Moros y Cristianos (Morerna & De Kristna) som den är på riktigt, den som jag många gånger sett på teve.

Santa Pola är en resekatalogsdröm, en fiskeby med mycket charm och 35 000 invånare. Under sommarsäsongen, återvänder byns alla söner och döttrar som har flyttat ut. I september väntar de en roll i en stor scenproduktion, som under bar himmel gestaltar den utdragna kampen om land och religion mellan Kristendom och Islam på 1400-talet.

”Med vilket comparsa (vilket lag) skall du spela i år, morerna eller de kristna?”, frågar Santa Polas barn, vuxna och äldre varandra. Alla deltar i detta skådespel, alla marscherar, spelar musik, sjunger. Kostymerna är spektakulära. Sydda av amatörer? ”Tillverkade på ateljéer för professionella operaproduktioner” blir det stolta svaret.

Klichéerna om orientalism ser jag inte heller. De moriska krigarna bär inte snabelskor men ledarna av hög rang, kristna som morer, bär en historiskt trogen lyxgarderob. Jag tyckte mig se ömhet och respekt i gestaltningen av vinnare och förlorare. Kanske en påminnelse om att under 700 år av muslimskt styre i Al-Andalus (idag Andalusien), så kunde kristna, muslimer och judar samexistera i en multikulturell samhällsordning som idag av forskare över hela världen ses som ett historiskt exempel vi borde ta till oss.

Nästa morgon väcks vi 8.30 av den berömda despertá, en kraftfull revelj. Sovmorgon efter att festat hela natten? Nej, du, nu väntar dagens plikter – repetera inför kvällen. I Spanien tas sannerligen fiestan på allvar.

Vem kan komma på idén att under den varmaste dagen sätta sig i bilen just när solen gassar som bäst? Jag hade glömt den heta sommarens överlevnadsstrategier. Min suecomake verkade oberörd, men själv får jag värmeslag. Solen piskar genom bilrutorna, trots aircondition, och vi blir tvungna att stanna på en semesterort (vars namn jag inte kommer ihåg), ta in på hotell och sova siesta bakom nerdragna persienner, precis som under mina barndoms somrar i Argentina.

Tillbaka på spanska solkusten berättar jag om vårt missöde för våra svenska vänner, sommarförlängare som inte alls led av värmen. Tvärtom. Den var härlig tyckte de.

Det var en av de där klibbiga dagarna då alla spanjorer och latinamerikaner jag känner här nere klagar på el Calor (värmen). Los Suecos är ett tappert folk, klimattåligt, anpassar sig till kyla och värme utan problem. Och nu har ”hösten” kommit till spanska solkusten, 28 grader och sol. De svenska sommarförlängarna jublar.