Anders Jacobsson om att bli morfar - ”Att se likheten, det är överväldigande”

Det finns en omedelbar enkelhet med författaren Anders Jacobsson, 57, förmodligen för att han är Örebroare, tänker undertecknad som själv är därifrån, men det är något annat, väldigt otvungen med följande samtal. Anders är med ungarna och badar utanför Marstrand. Han hade glömt att det var intervju men det går bra ändå. Man hör vattnet klucka rofyllt och fint.

Anders Jacobsson och hans kusin Sören Olsson har tillsammans skrivit ungdomsböckerna om Bert och Sune. Anders hämtade inspiration till Sune genom att studera barn och ungdomar och lät bokens karaktär få mjuka sidor, kunna visa känslor, gråta och gilla att kramas. Succén var ett faktum.

Men innan dess bodde han under en period i Bofors med familjen där författaren gick humanistisk linje på gymnasiet och där han ofta satt med näsan i böckerna på biblioteket under rasterna och drömde sig bort i böckernas värld.

Lyckan var stor när han så småningom fick egen skrivmaskin och drömmarna om att jobba på kibbutz i Israel fick ersättas av jobb som hjälplärare i skola där han dels blev inspirerad av en kollega som skrev på en bok, dels barnen intresse av böcker.

– Sören och jag varvar ju kapitel och jag har noll prestige i vem som är bäst när vi skriver. Vi delar upp, jag tar udda, han jämna kapitel eller tvärtom. Vi bestämmer först vad boken ska handla om och det spelar ingen roll om Sören kommer med alla roliga idéer och jag bara kommer på en, vi har aldrig konkurrerat om det där mer än att jag måste göra mitt nästkommande kapitel lite roligare än Sörens. Vi kör på så länge det är kul, berättar han skrattande för News55.

Och bra går det. Väldigt bra. I pandemins fotspår har människor velat läsa mer än någonsin och framför allt ljudbokslyssningen har ökat lavinartat även om förstås författarbesöken har fått ställas in.

– Pandemin har ej varit till en nackdel och det har varit skönt att slippa åka i väg på möten. Nu hade vi nyligen vårt första fysiska möte på riktigt med Stoytel och inget slår det förstås. Vi har hållit på snart 40 år och vi har hela tiden hängt med, uppdaterat och reviderat om. Vi kom ut med en ljudbok i vintras, ”Håll avstånd och tvätta händerna Sune”.  (Barnbolaget) Vi anpassar oss efter den tid vi lever i, fortsätter Anders medan hans ena dotter frågar om hon får bada mer.

Det råder ingen tvekan om att författaren trivs med livet. Han kan styra sina tider själv och drivs av en ständig vilja att utvecklas.

– Jag känner mig inte färdig alls. Jag är nyfiken, vet vilka resurser jag har och tycker faktisk det bara blir bättre, jag har mitt liv och har ingen lust att omge mig med andra kulturmänniskor. Livet är där jag är, vi har publicerat över 200 böcker och jag vill ha nya, kreativa utmaningar framåt. 

Åldern och krämporna då? Jo, Anders har känt av dem. Inte inombords men på utsidan.

­– Jag slet av en led i foten, en förslitningsskada. De fick ta bort den så nu har jag ingen känsel och jag längtar efter att börja träna igen.

Något författaren däremot hyllar unisont är glädjen över att blivit morfar. Han har fått sitt första barnbarn och det är onekligen en häftig upplevelse.

­– Även när man själv dör så finns jag kvar i just ett barnbarn där man kan se likheten i sig själv. Det är överväldigande.

Likt de övriga söndagsgästerna har Anders fått en fråga från den tidigare medverkande: Vad är din favoritmåltid?

– Det är Pasta bolognese, eller spagetti och köttfärssås, det bästa jag vet.