Sång och dansmannen Tony Irving dömer dans i TV och är en välkänd profil i rutan. Men livet har inte alltid varit en dans på rosor.
Tony Irving om de tidiga åren: "Det var accepterat att vara en skitstövel"
Mest läst i kategorin
Tony Irving, 56, är domaren som sedan 2006 öst ris och ros över dansarna i TV4:s ”Let´s Dance” och har en självklar plats i juryn. Han kommer ursprungligen från Tottington utanför Manchester i England och växte upp med mamma och pappa samt syskonen Dave och Tracey under en mycket kyrklig och sträng uppfostran.
Under uppväxten hade Tony en problematisk relation till sin pappa som inte ville inse att sonen kom ut som homosexuell som 16-åring men med tiden har de försonats och har idag en fantastisk relation trots det geografiska avståndet dem emellan.
Just nu är domaren i full fart med inspelningarna av ”Let´s Dance” och det är 19 säsonger under 17 år som han har delat ut de eftertraktade poängen i det populära programmet.
– Nu kommer jag att gå in i den där bubblan igen men jag försöker alltid utveckla mig i programmet, jag går fortbildning regelbundet för att hålla mig uppdaterad kring dans och vad som händer. Alla i juryn är dansportdomare och som krav gör man en uppdatering var 12:e månad och går då en kurs i två dagar för att hålla sig á jour med nya trender och tekniska principer som kommer.
– Men om jag vore samma person som 2006 hade jag inte haft kvar mitt jobb, jag försöker utvärdera mig själv efter varje säsong, finslipa och förbättra min presentation och prestation.
Tony går också olika kurser regelbundet för att bli bättre med ordval och språk och jobbar konstant med att vidareutveckla sig för att behålla sitt jobb. Under sina första år som domare var han både bitskare och mer snarstucken än nu, men har med åren ändrat tonalitet.
– Jag var 40 år då och var inte på en fantastisk plats i livet, jag hade det inte bra privat. Jag var förlovad och min dåvarande sambo flyttade ut under första säsongen och den surhet och bitterhet jag kände slog igenom. Jag lät mig själv fortsätta de kommande åren i samma spår och i TV var det en hårdare jargong då. Simon Cowell från ”American Idol” var på samma sätt, precis som Kishti Tomita var ganska hård i den svenska upplagan av samma program. Det var mer acceptabelt att vara en skitstövel och inte bry sig om andras känslor. Och jag var så hela tiden och det är ganska tragisk.
Numera är han mer tillfreds med livet. Dansaren jobbar på frilansuppdrag på Münchenbryggeriet i Stockholm där han har dansklasser men driver även sin egen dansskola i Norrtälje. Han reser även till Göteborg regelbundet där han undervisar i dans. Sedan jobbar han på kryssningsbåten Cinderella i Östersjön för att lära ut dans, vilket han gjort i 15 år samt ses på Malungs dansbandsvecka de senaste 19 åren.
Under pandemin tog Tony ett snabbt beslut att skära ner på utgifter då han tidigt förstod att farsoten skulle hålla i sig ett bra tag. Han halverade sin lön från sitt bolag för att kunna gå runt ekonomiskt och beslöt sig för att klara sig på mindre inkomst.
– Jag satte mig ner med min bokförare och mitt management och gjorde en plan. Såg till att jag kunde överleva en 18 månaders period med de bokningar och dansundervisningar jag fortfarande kunde göra i stället för att försöka förhandla om kontrakt. Som sämst jobbade jag 20 % och som max 50 % under en period.
Inom en vecka förlorade Tony 80 % av sin omsättning under 2020 och 2021 vilket även drabbade alla de underleverantörer han inte längre kunde ge uppdrag.
Under hela pandemin var han och maken Alexander Skiöldsparr isolerade i Norrtälje där de bor. Tony har sin danstudio bara 250 meter från bostaden och Alexander jobbar lika nära.
– Jag har, under den här perioden, gått 10 kilometer varje dag med mina hundar, varit på gymmet varje dag och jobbade som mest två kvällar i veckan med privatlektioner. Och jag har gått kurser i ledarskapsutveckling vilket jag gör fortfarande gör och har börjat studera dans igen med min slovenska tränare, digitalt.
Tony har dock inte klarat sig från Covid-19 utan drabbades första gången i mars 2020 under ”Let´s Dance” då de flesta blev sjuka i produktionen. Sedan insjuknade han igen i januari 2021 och ytterligare en gång nu i januari, trots tre vaccinationer.
– Vi var dumma nog att åka till Gran Canaria och vi blev sjuka två dagar efter att vi kom hem och det är klart det finns en oro varje gång. Det är så mycket runt Covid, när man väl fått det blir man rädd och den paniken jag upplevde i början gjorde det värre. I normala fall har man inte den där oron, man blir förkyld eller har magsjuka men man vet att det går över men med Covid kom paniken varje gång.
Tony har varit tillsammans med Alexander i 10 år, paret gifte sig 2015 och han har ofta hyllat maken som gett honom stabilitet i livet. Under pandemin har de kommit varandra närmare.
– Vår relation har fungerat bättre för jag har varit mer tillgänglig hemma, skött huset med allt vad det innebär och även om jag haft mindre inkomst har vi klarat oss. Det har givit oss en tankeställare hur vi vill leva i framtiden. Om åtta år är det dags för mig att pensionera mig. Vill jag gå i pension? Vi behöver inte jobba heltid vilket var en viktig upptäckt under pandemin.
Att han åldras är inget som går obemärkt förbi, dansaren har blivit försiktigare, han rör sig annorlunda när han är ute och går på isen då kroppen kräver längre återhämtning om han skulle skada sig nu.
– Jag jobbar också mycket med att hålla mitt ordval ungdomligt. Förut kunde jag säga ”tänk när man var 25, så roligt man hade”. Sådant försöker jag sluta att säga, jag tänker på hur jag uttrycker mig. Det var inte roligare förr, det är roligt nu.
– Det här med vikten har också förändrats, jag har alltid haft lätt för att gå upp i vikt men nu är det ännu lättare. Jag behöver bara titta på vissa godsaker så sätter sig kilona överallt. Sedan har jag myntat uttrycket ”sexig sextio” och har ett mål att vara just det. En sexig attityd i min mentala hälsa. En sexig kropp att titta på och ett beteende som hänger ihop med detta.
Tony Irving har talat.